Sitter ute i ”halv storm” – havet är vredgat och ryter bakom ryggen på mig, jag har lä av stenmurar. Det är bara håret som flyger och far, tur att jag inte har någon frisyr att ängslas över.

Nina är i Puerto nu, äter förhoppningsvis en god lunch någonstans innan hon tar flygbussen och sen eftermiddag flyger hem till Stockholm igen. Vi har haft en fin vecka, med en ny vänskap som känns mycket bra. Våra samtal inspirerar, och jag hittar skrivlust igen.

Det ligger lätt dimma över bergen, solen gömmer sig men finns där bakom molntäcket. Det är varmt i vinden. Varken surfare eller badande idag. Restaurang Padules är stängt även idag, kanske beroende på att man inte väntar sig gäster en blåsig dag? Begriper mig inte på öppettiderna (eller snarare stängt-tiderna) här. Mat hemma är lösningen på det problemet, och kaffe har jag också.

Har tvättat och hängt tvätten, förväntar mig nästan att den är torr bara efter ett par timmar i den här blåsten. Hoppas den hänger kvar. Någon gång ska jag torka golven också, men har sopat så att det duger en stund till. Bäddar rent i gästsängarna, och i min säng.

Har hörapparaterna i öronen, men måste dämpa ”ovidkommande ljud”, just nu havets dån. Bra funktion. Så tar sig solen igenom molnen ett ögonblick, och det blir nästan för varmt. Fint med de här växlingarna, vind, sol, moln.

Går hem efter nästan en timme och fikar, tar ner torr tvätt och hänger ett nytvättat täcke.

Jag skriver ner funderingar och tankar kring Agnes och försöker se att det kanske kan bli flera böcker – något som är bra att ha i bakhuvudet när man förhoppningsvis får kontakt med förlag. Just nu är mitt manus rörigt, jag har ändrat och inte ändrat, behöver gå igenom och se till logik, ordningsföljd, ålder, tid på året si och så, och mycket annat. Jag har många ”mosaikbitar” som kanske eller kanske inte passar in någonstans. Har fått inspiration och skrivlust, mycket tack vare samvaron med Nina den här veckan. Ensam är inte stark…