Litterärt sällskap

Har laddat ner böcker offline från Storytel, mitt presentkortsabonnemang går ut 16 mars, får förnya abb därefter för 179 kronor per månad (tror jag). Inser att jag gillar att läsa böcker när jag har mobilen med mig, har ännu inte kommit igång med lyssnandet. Inläsningen av min bok avskräcker mig… Fel röst för det ämnet, vilket jag inte lade mig i när det begav sig. En erfarenhet att ha med mig inför nästa bok, den första i trilogin om Agnes och hennes äventyr.

Vad har jag sett idag? En liten kille med sin pappa, på plazan utanför kyrkan. Resten av familjen plus ytterligare en familj satt på Padules. Den lilla killen försökte gå, men kom efter flera försök fram till att det var enklare att krypa på knäna, snabbt. Han och hans syskon hade pappans fantastiska hårfärg, mörkt rödbrun, med betoning på röd. De två papporna hade kanske surfat, två brädor låg på kanten av plazan.

Den lilla butiken där jag tänkt köpa vatten var stängd, antagligen för siesta.

Och gatsoperskorna hade pratrast, sittande på trottoarkanten utanför huset där Agnes bor, med en glad kvinnlig kompis i sällskap. Två i självlysande västar, en i vanliga kläder. Blickfång, röster och rörelser – hälften av konversationen bestod av viftande armar och uttrycksfulla händer.

Tog flera bilder, bl a av vackra röda blommor på en skräpig tomt, mitt bland döda grenar och skräp, och lite interiörer från huset där jag bor.

Igår, i Puerto, var jag in på kyrkogården på väg till La Renilla. Stor skillnad jämfört med svenska kyrkogårdar, magnigika stenar och mausoleum, fantastiska blomster, väggar med minnestavlor. En kvinna plockade en bukett av blommorna i rabatterna längs gångarna – kanske var blommorna där till för just det ändamålet. God idé i så fall, tänker på blomsterängen på kyrkogården i Sundbyberg, sommartid. Kanske kan jag där plocka en fin bukett till Mats och Jan.

Läser på FB Carsten Schales recension av Horace Engdahls bok Cigaretten efteråt, som kom 2011. Bland annat sågar Engdahl med emfas bloggandet, som ett fenomen för att inte få insikter om sig själv (olikt till exempel Montaignes essäer). Jag är fördomsfull inför Engdahl efter hans akademieskapader. Schales sammanfattning var mycket bra. Här ett utdrag:

”I ”Reaktionära betraktelser I-XX” avhandlar författaren en del ämnen som man ev. inte i förstone skulle tänka sig under en sådan rubrik. Ett viktigt avsnitt handlar om en total sågning av det symbiotiska bloggandet. ”Skillnaden mellan den humanistiska logosfären (Montaigne anförs särskilt, min anm) och den nutida bloggosfären är alltså lätt att sätta på formel. Hos essäisten handlar det om att få syn på sig själv. Hos bloggaren handlar det om att inte få syn på sig själv. Bloggen är skrivandets återfall i adolescensen.” (s. 87f).” Hämtat ur Schales text på Facebook. Läs den.

Citat ur Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande : ”För att verka som en levande människa företog hon sig saker, försökte få till stånd aktivitet.

Hon åkte till Paris.”

Påminner om Agnes, utan jämförelser i övrigt.

Ännu ett Ester-citat: ”Sorg kan inte vara akut hur länge som helst. Snart förflyttas den till dagvården, sedan till rehabiliteringen.” Orden pratar med mig.

I Paris satte Ester på alarmet i mobilen, skrev i två timmar och slutade direkt när telefonen larmade. Då gick hon ut. Det där med att ställa in tid i mobilen och skriva utan avbrott tills det låter om telefonen, är nog en bra idé. Ska testa.

Middag idag? Har pasta och bacon, ägg men ingen parmesan eller liknande. Halvlagrad spansk ost är snäll, utan rivjärn måste jag skära den fint… Har ingen persilja heller – ska kanske ta mig uppför backen till Alteza och handla… Men nej, för lat för mera motion idag. Avocado, bröd, oliver, endive, tomat och ost blir middagen idag. Och så skriva en handla-lapp.


Inte jag, inte min skrivbok, inte mina händer – i stället för bild på Michel de Montaignac som jag inte hittade gratis på nätet…

Photo by cottonbro on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s