Spela på triangel

Onsdag 23 februari 2022 – tagit en kort promenad, men fick för mig att det kanske skulle komma regn, så jag återvände hem. Stel i kroppen efter veckans tidigare alltför långa promenader.

Ser bara sol och lätt vind (tvätt på tak) nu när jag tittar ut. Går kanske till Padules senare. Fick påminnelse på Facebook av vännen Helen att det var minus sexton grader för fyra år sedan hemma hos mig. Idag kanske inte lika kallt i Sverige, men snö och halka. Skönt att slippa.

Såg i pressen igår att M vill att Sverige ska skicka ”defensiva vapen” till Ukraina. Hur kan vapen alls kallas defensiva – jo, jag begriper att de ska försvara landet mot angrepp, men vapen är och förblir vapen. De är till för att döda människor. Krig föder krig, också om det kallas försvar.

Ännu en notering från gårdagskvällen (i skrivblocket) – ”må ingen någonsin försöka få mig att spela triangel på äldreboendet”. Och någonting om faran i att bli arg på den som är dement, på grund av dennes glömska som inte kan förstås av någon annan – eller av den som glömde… Minns inte sammanhangen – känns som om det är lika gott.

När jag skriver har jag ett skrivblock bredvid mig i soffan. Där hamnar diverse, i stil med ovanstående. Ibland är något användbart, ger näring åt tankar och reflektioner eller hamnar i mitt pågående manus. Numera (alldeles färskt beslut) skriver jag som om. Kanske hjälper det, i morgon till exempel är det skrivrum igen – om vi får någon länk från Johanna.

Jag behöver gå igenom och se hur jag kan stoppa in alla små textstycken om sådant som händer Agnes eller i hennes omgivning här på Teneriffa. Nu har jag mera av miljö och människor, hundar (tror inte jag någonstans har sett så många fula små hundar som här) och katter, Atlantens kraft, surfare, paragliders (heter kanske skärmflygare på svenska).

Alltihop känns just nu som en enda röra. Skulle vilja ha allt utskrivet och så kunna lägga alla papper på golvet och gå omkring och fundera på var något kanske hör hemma. Här has dock ingen skrivare, så den leken får vänta tills jag är hemma igen. Men dessförinnan kan jag kanske få lite bättre ordning på orden.

Låt mig slippa!
Photo by Karolina Grabowska on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s