Blåst

Söndag 27 februari 2022 – Anders ringer. Lotta har testat positivt för covid, Anders är i full färd med att testa… Ska ringa igen.

Skrivlusten tycks ha försvunnit. Framför allt den som handlat om feelgood och Agnes. Det känns futtigt och trist, mot bakgrund av krig och elände.

Mulet och lite svalt, blir varmare fram på dagen, nu runt 18 grader. Blåsigt. Någon regnskur kan komma, som igår. Men idag håller jag mig hemikring, ska strax gå upp på taket och hämta in tvätten – kanske är den torr.

Och naturligtvis är också Anders smittad. Två röda streck. Nu får Lotta hjälpa honom att handla på nätet, och han får hålla sig hemma. Hoppas han inte blir sjukare än han redan var förra veckan…

Har hämtat tvätten och försökt skaka bort pappersfragmenten. En tröja hade jag glömt sätta klädnypor i, så den låg på golvet och var inte torr. Hänger nu kvar, med nypor.

Det ser inte inbjudande ut på himlen, heltäckande moln och tvätt som fladdrar på taket mittöver. En stund senare, vid elvatiden, har de flesta molnen flyttat annanstans, och himlen är blå. Jag går ut.

Gick längs havet i kraftig motvind, ”storm”, fick för mig att jag skulle ta bussen till Buenavista – satt vid hållplatsen bredvid en man som hela tiden skalade och åt nötter, efter en dryg halvtimmes väntan ringde han ett samtal, fick ett besked han inte gillade och smällde igen telefonen. Och gick därifrån – det gjorde även jag efter en stund.

Till Mondial för en cortado, Padules har stängt idag och t o m torsdag nästa vecka. Gick hem igen, 6 200 steg totalt, 4,5 km. Fötterna vill inte gå mera på stadsgator. Inte resten av mig heller, klockan är kvart över ett, nu är jag hemma i soffan igen. Blåste bokstavligt tillbaka, hade vinden i ryggen och gick snabbare än jag annars skulle ha gjort.

Ska hämta ner tröjan från taket, den är nog torr nu om den inte blåst bort. Molnen hopar sig igen. Den var torr.

Senare eftermiddag har jag gjort en pytt-i-panna på råstekt potatis, purjolök, resterna från igår (champinjoner mm plus en köttbit skuren i små bitar). Stängt av spisen, nu får allt utom köttet stå till sig tills det blir dags att värma på allt till middag. Än är klockan bara kvart i fyra.

Kollar böcker på Storytel – hittar några att spara, är ännu inte tillvand till ljudböcker, så letar efter e-böcker att läsa.

En söndag i La Caleta de Interian, Teneriffa. Talar med yngste sonen en vända till, han har så han klarar sig med mat från frysen, och Lotta hjälper honom få hem mat via nätet. Han har pratat med sin teamledare. Om två veckor skulle han ha innestående semester ett par veckor – nu kanske den får flyttas fram. Det visar sig. Hur som helst så var han lugnare nu än i morse, jag är så glad att han ringer när han upplever att tillvaron blir för komplicerad. Ibland kan jag hjälpa honom att sortera, också härifrån.

Kunde vara här idag

Photo by Suparerg Suksai on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Blåst

  1. bergalott skriver:

    Håller med dig om att skriva feelgood i den här tiden känns inte bra, all den stund allvaret är för påträngande.

    Går ensam och funderar över vad som ska komma. Så motsägelsefulla åsikter om sådant jag inte visste om. Har helt klart avskurit mig att ta in information de senare åren. Vad det beror på vet jag – för min egen existentiella tillvaro har varit nog.

    Hur som helst så håller min gamla vän på att komma loss i sin självbiografi om ”ungjäveln”. Förkrossande läsning och själv fastnar hon när känslor och hågkomster blir för påträngande. Jag manar på och läser. Hon har ett fantastiskt språk och flödet är imponerande.

    Vi resonerade igår om just biografier. Vi kom fram till att det var ytterst sällan det skrivs sådana i lagren av maskrosbarn och gräsrötter. Oftast skrivs de av dem som redan är kändisar. Då blir det stort pådrag. Som i ditt fall där en så aktuell fallgrop i samhället borde ha uppmärksammats rejält.

    Blås inte bort i någon storm och fortsätt njuta så länge det går. Släpp kraven och andas.
    ❤ ❤ ❤ Kram

  2. Men tänk att du är där…Inte besökt din blogg på länge. Så stort! Kramar

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej min vän – hoppas du har det bra. Har nu internet igen efter några dagars strul. Och önskar dig allt gott, jag är glad att jag kom iväg, och det är skönt att slippa snö och vinter.

      • Förstår verkligen att det var skönt att komma i väg❤️🌼Här går det upp och ner, men …vad är det mot allt det hemska som händer nu? Jag har min familj hos mig, och vi är mätta och i huvudsak trygga, och det är allt som betyder något. Jag är faktiskt glad och tacksam över att jag vet det även när man inte blir brutalt påmind. KRAM❤️

  3. beskrivarblogg skriver:

    Håller med, världen är i olag – det är hemskt. Glad ändå att du har de dina och att ni känner er något så när trygga. Kramar dig tillbaka

Lämna ett svar till Louise Baumgärtner Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s