Ödla med halv svans

Ännu ett sånt där dokument som ska fyllas av det fingrarna petar ner på klaviaturen, helst utan att hjärnan är påslagen. Men det är svårt att inte kritisera och recensera det jag skriver, medan jag skriver. ”Flow” är det inte ofta, kanske mest i november när det handlar om att få till 1 660 ord per dag, varje dag hela november månad.

Ibland blir det några rader som går att använda annanstans – men just nu känns ”annanstans” väldigt obefintligt. Agnes ligger som om hon dött, Andrès gör inget väsen av sig heller, inte ens den svartsjuka señora Rafael gör sig hörd. Brianna McGiggle finns bara inte längre. Kvar är jag som försöker skriva, med vånda. Och brist på idéer, skrivlust, inspiration etcetera.

Nu längtar jag ut igen efter förmiddagens utflykt till biblioteket i Buenavista. Himlen ser molnfri ut och solen lyser. Tar en sväng längs havet, om inte annat är det stillsamt lugnande, hur våldsamma vågorna än är. Konstigt nog.

Vid ”min pöl”, på bänken ovanför. En kvinna har just badat och byter till torr bikini. En man kommer snabbt gående nerför backen till vattnet, med en pinne i ena handen och någon sorts behållare i den andra. Han börjar energiskt gräva med pinnen, och stoppar något i burken, titt och tätt. Snäckor? Ser ut ungefär som när jag gräver efter mask hemma, för att meta.

En ödla minus halva svansen springer förbi mina fötter, rinner förbi. Jag sitter en stund utan att bli klokare på vad som plockas där det nyss var saltvatten. Är hemma igen halv fyra. Har satt på en tvättmaskin.

Idag är det väldigt tyst omkring mig igen. Delvis kanske det handlar om att jag inte är uppkopplad mot internet, och därmed inte agerar på till exempel Facebook. Till största delen beror nog tystnaden på min egen tystnad, länge. Jag ringer nästan aldrig upp någon, bara sönerna och syrrorna. Numera gillar jag inte att prata i telefon, hör ofta dåligt vad som sägs även med hörapparater. Nåja, jag har pratat med personal på bibliotek och fik, på spansk/engelska och med händerna, jag har sett folk och vinkat åt några när vi känt igen varandra från strandpromenaden.

Byter till skärmglasögonen. Ett öga känns lite vindirriterat, blåsten sniker sig in under glasögonen därute.

Ser mig när jag går förbi den stora spegeln och flinar lite åt min klädsel – nästan varje dag har jag något jag ärvt av någon annan på mig. Idag Ulfs shorts som är lagom långa på mig, och tröjan jag fått av Birgitta, granne till huset utanför Sala, för många år sedan. Skorna är dock mina egna. Igår var det syrrans Cypern-klänning, svart med rosor på fickorna. Och dessförinnan sonens svarta T-tröja i lin, med de shorts jag köpte till Jan, men som han inte använde någon gång

Det är kanske dags att köpa något som bara är mitt, från början? Fast egentligen behöver jag inte mera kläder, möjligen ett par tights till. Och sköna sneakers, det verkar vara rea lite här och där i Puerto. Men ids jag åka buss igen? Visar sig i morgon.

Mitt hår ser lika oklippt och ovårdat ut som före klippningen för ett par veckor sedan. Inser att den frissan klippte väldigt lite… Nu får det nog vara som det är tills jag är hemma igen.

Mina shorts, Birgittas tröja…

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ödla med halv svans

  1. midsommarros skriver:

    Har du hörlurar till din telefon? Jag tycker det blir lättare att höra via dem (t ex på stan, i bilen etc). Det där med gamla (o anfras gamla) kläder känner jag igen😏

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej du – eftersom jag har hörapparater i båda öronen är det bökigt med mina stora hörlurar som jag använder för SVTplay o likande – och visst är det bra när det passar att ta hand om andras avlagda bra kläder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s