Klockor…

På kafé i La Renilla Puerto, har just beställt arepa clasico con bacon y queso, y un cerveza. Pustar ut, fötterna börjar bli ömma. Men inte som den stackars kvinna jag såg, med svullna fötter i fel skor.

Min öl har kommit. Jag var bort och kollade på den gröna klänningen igen, men nej. Har inte heller sett vare sig skor eller tights som jag vill ha. Så det blir väl inget med det och kanske lika bra, jag har både skor och kläder så jag klarar mig. Med två veckor kvar räcker det med det jag har här.

 Det är den 11 mars, jag har sett Martianez och kön för att komma in, lockade mig inte (ens om jag haft baddräkten under klänningen). Sitter i hörnet av Calle de Esquivel och något annat, fiket heter förmodligen Arepera. Inte mitt i värsta turiststråket, men nog märks det att turistantalet ökar hela tiden. Som blommorna efter vägen in till Puerto. Den blomma jag inte kom ihåg namnet på häromdagen var kanske hibiskus.

Jag konstaterar att jag inte är fetast i staden. Inser också att jag definitivt inte gillar äldre män som färgar sitt hår svart, eller äldre män som knäpper upp skjortan alltför långt. Det är inte attraktivt med ett hårigt grått bröst som sluttar ner mot en mage. När jag tänker efter har jag inte sett många attraktiva män, oavsett ålder. Många unga är fina tack vare sina få år, men inte alla.

En mycket överviktig man kommer i sällskap med sin spetasmala kvinna. Kyrkklockan i närheten slår kvart över tolv. Har nu ätit min flottiga och goda arepa, synd att de är så snåla med servietter. Sitter en stund till, och dricker sakta upp min öl.

Vänster öga är irriterat.

Jag betalade så småningom och gick vidare. Till bussen och hem, nu är klockan halv fem och jag sitter i soffan med morgonrocken på. Åt en stor bägare god glass nära Plaza Charco och är fortfarande mätt. Behöver ingen middag idag. Har kollat mejl etc – ingenting från värden. Routern blinkar rött.

Helen är klok och snäll, hon ger mig rådet att strunta i mallar som inte passar mig – ”du är bäst som du” – apropå gårdagens funderingar kring feeldark, feelgood etc. ”Kör på feel direkt, skippa resten.” Ungefär.

Och hon har förstås rätt, jag kan inte skriva om sådant som inte är mitt. Allt jag skriver måste inte vara självupplevt, men det ska kunna stämma med mig och mitt sätt att tänka och fundera, fungera också för den delen. Inte försöka pressa in mig i en form som inte passar.

9 000 steg blev det idag, 6,5 km. Känns i fötterna… Funderat på att köpa ett par sneakers här, men med nätt tre veckor kvar och skor därhemma så kändes det dumt.

Mannen framför mig i bussen, iklädd snygg tweedkavaj, fina byxor, strumpor som passade till och mycket välputsade skor. När han sträckte sig upp för att trycka på hållplatsknappen visade han upp åtminstone tre armbandsur, kanske fyra. Och därefter, när han skulle kolla tiden på andra armen, den högra, så hade han lika många armbandsur där. Vem far omkring på buss med så många klockor på sig?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s