Lördag 12 mars 2022 – klockan är kvart över åtta och jag äter frukost. Försökte skala en omogen banan, det gick inte. Fick äta övermogen avocado och apelsin som frukt i stället.

Sol, inga mål syns från min utkik genom fönstret. Hur vinden är kan jag inte bedöma, ingen tvätt.

Sitter nu utanför Padules på plazan, som just tömdes på gubbar – kyrkklockan slog halv tolv. Fanns kanske ett samband, tror de gick in på fiket som är öppet. Padules är stängt, men nyss kom en leverans av två säckar apelsiner. Molnen tätnar, eller om det är dis/dimma. Varmt hur som helst.

Jag blev glad när jag läste vad Mary-Ann i Norrtälje skrev på FB om min blogg. Fick också några boktips att utforska, förmodligen när jag är hemma igen, med internet och bibliotek inom räckhåll. Nora Ikstena Modersmjölken, Maryse Condé Färden genom mangroven och Meg Wolitzer Hustrun. Har inte läst någon av dem.

Hade tänkt kolla om Padules kan leverera en halv grillad kyckling i morgon, men nu får det vänta.

Kvinnorna tycks städa idag, och skurvattnet hälls ut på trottoaren och gatan utanför dörren. Några få vilsna turister knallar omkring, de nytillkomna med väldigt vita ben. Letar som jag efter någonstans att fika antagligen. En kvinna som brukar prata med pojken i elrullstol sätter sig på bänken bredvid honom. Hon har tydligen köpt en fönsterskrapa med långt skaft.

Satt en stund på trädäck vid havet som idag är våldsamt. Tog några bilder. En knottrig sten får följa med hem.

En flock duvor far förbi. Jag ser inga måsflockar (mås=allt som ser ut ungefär så) som i Sverige, bara någon enstaka som leker med vindarna och spanar efter något ätbart.

Hem igen, fika och två skinksmörgåsar till lunch, läsning av Storytel-bok, offline. Bortsett från missen där ”hon försedde sig med…” så var boken gulligt romantisk och hjärtknipande. Nu laddas mobilen så jag kan inte hitta titeln och författaren, (rätt: ids inte gå upp ur soffan och kolla). Tre fantastiska saker med dig av Jill Mansell.

3 000 steg, 2 km idag. Helen berättar att det är fiesta i La Caleta nästa helg. ”Kom hit” sa jag.

Min vän som drabbats av cancer har opererats och är tagen och trött, enligt hustrun. Hoppas operationen gjorde det den skulle och att han får tillfriskna. Tänker på dem båda, livet är tungt när ens närstående blir sjuk på det här sättet, oavsett hur gamla vi är.

Klockan är två, det är molnigt och varmt. Ska jag gå ut igen eller inte? Gick ut, till Mundial och beställde en halv grillad kyckling med aioli för avhämtning i morgon, 12.30. Dessutom en cortado på Padules. Plus 3 000 steg, totalt drygt fyra kilometer idag, ungefär som rundan runt hjorthägnet därhemma. Bra. Nu hemma när klockan är lite över tre på eftermiddagen.

Har kollat tidningar etc och nu stängt av mobile hotspot. Och varje gång jag gör det så kommer jag på något jag skulle vilja googla eller kolla på nätet. Snacka om beroende. Mera lätthanterligt dock än många andra.

”No te rindas” – ge inte upp. Till alla som kämpar, till de som inte ger upp i Ukraina, men dör där. Till de som står i Sundbyberg i Sverige utanför Migrationsverkets lokaler och väntar på att få hjälp med boende och annat. Till alla de som stått där före den nuvarande flyktingvågen.

Önskar att myndigheten undveke (har aldrig använt den verbformen förr) att använda sig av typer som Bert Carlsson för flyktingbostäder. Han lär snabbrusta nu för att åter tjäna pengar på flyktingar. Och enligt den information jag har får inga privatpersoner någon ersättning för att de upplåter husrum åt flyktingar.