Sushi igen

Lördag 19 mars 2022 – pratar med syrran som sitter ute i den lilla lekparken vid huset och har sällskap av barn och barnbarn. Vackert väder, men lite blåsigt i Uppsala idag, och son och sonhustru är på väg ut till landet, strålande sol även på Värmdö.

Inte här dock, disigt och blåsigt när jag tittar ut genom fönstret.

Tog bussen till AlCampo och knallade runt, blev trött i fötterna, handlade bland annat klädnypor i trä på The Flying Tiger Copenhagen, och mat i jättelivsbutiken. Åt Tequeños (rostade brödsnurror med ost inuti) och björnbärsmarmelad, en öl till. Google översätter tequeños med tequeños…

Hittade idag den busshållplats jag inte hittade förra gången. Efter ett par timmar blev det bussen hem, förra gången dyr taxi till Icod och buss därifrån. Det är något med sådana här mastodontköpcentra som gör att jag totalt tappar mitt lokalsinne, förutom att jag blir utmattad. Hemma i soffan när klockan är sex.

Tror mig ha återgått till Google Chrome, vill inte styras av Microsoft hit och dit. Tagit bort Babylon och Bing med mera, som plötsligt var där i stället för mitt gamla vanliga Google Chrome.

Har regnat lite smått mest hela dagen, märkte inte mycket av det. Men grått är det. Trots bussfärden blev det drygt 6 400 steg idag, på hårda golv de flesta. Nästan fem km. Bra nog.

Halv sju, är inte det minsta hungrig. Hade tänkt resten av musslorna som soppa idag, med ett par remsor tagliatelle i – men nej, om den verkar okej i morgon får det bli då. Köpte en förpackning med små sushibitar med lax, har xxx kvar (kommer just nu inte på ordet), ingen soja men det går nog ändå.

Jag såg de där fula gulorangea blommorna i rabatter här och där och kom inte på vad de heter heller – förrän efter en stund. Tagetes. Nu tog det en stund igen, men så dök ordet ”wasabi” upp. Någonstans finns allt det glömda, även om de borttappade orden blir fler och oftare.

Får nog bli några småbitar sushi och wasabi så småningom, eller inget.

Kriget fortsätter.

Är glad att jag inte längre bor i Sundbyberg, med det kaos som flyktingtillströmningen skapar utanför Migrationsverket. Hoppas alla – ukrainare och alla de andra – får den hjälp de behöver och har rätt till. Och att de som köar inte smittar varandra med covid av någon sort. Att vi slutar göra skillnad på asylsökande beroende på varifrån de kommer. Det är inte bara moderater och sverigedemokrater som ägnar sig åt sådant, myndighetssverige har också tillämpat konstigheter gentemot asylsökande och flyktingar.

Och så har Putin talat till folket – enorma människomassor som hyllade honom i hans extremt dyra kläder. Vad ska de tro och förstå av det som pågår? Desinformationen är kraftfull, de vill inte tro honom om ont, men någonstans börjar väl ändå konsekvenserna av hans krig att också påverka vanliga människors liv. Inte bara de som förlorar familjemedlemmar i kriget.

Jag sitter här i förmodad trygghet, långt ifrån krigets fasor. Undviker dessutom så gott jag kan alla reportage och bilder från Ukraina – jag rymmer dem inte. Kan bara värja mig, hålla mig undan. Och ändå inte. Kriget pågår, det finns ju. Kan jag göra någonting, annat än skänka en slant efter förmåga. Kan jag göra mera? Annat? Tror och hoppas innerligt att de antikrigsröster som ändå finns i Ryssland vågar och förmår fortsätta protestera.

Det kräver mod att protestera där. Är lättare här – det kostar inte lika mycket.

Det visade sig att en påse med sojasås låg i förpackningen med sushi. Kvällen är räddad, wasabin går raka vägen upp i hjärnan och städar kanske lite där. De här sushibitarna är också alldeles lagom små.

Det börjar skymma, kvart över sju. Har tänt mina värmeljus på bordet, snart är det dags för lampa.

Nu försöker jag inse att jag snart ska åka hem igen. Har köpt torkad spansk korv, klädnypor som sagt, torkade russin som är mera likt korinter än jag hittar hemma på Ica. Någon billigare gin vågar jag mig inte på att forsla hem, all sprit är i glasflaskor… Min dra-matenvagn är överlämnad till vännerna i Puerto, att göra vad de vill med.

Elegantare pinnförning än jag någonsin lyckats med – och inte mina sushi men ser gott ut
Photo by Nikita Krasnov on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sushi igen

  1. Fredrik i EU skriver:

    Ett tips Maragareta; köp halva flaskor gin. Slå in dem i strumpor eller myskläder, och packa mitt i väskan. Det har alltid gått bra för mig. Rödvinkan vara svårare.

    Ser fram emot att mötas någon gång i vår. Kram till dig i södern

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s