Pussel = göra ingenting, enligt Nick Hornby

Måndag 21 mars 2022 – har just sett intervju med Nick Hornby på SVTplay, fint utfrågad av Babels Jessica Gedin. Hon var respektingivande påläst. Hörlurarna fungerar, ansluter som de ska – men inte på Netflix, förstår förstås (knepig ordsammanställning) inte varför.

Gick 3 000 steg idag, drygt två kilometer. Får duga, solen som lyste i morse gömde sig i molnen. Det blev lite för svalt för mig i short och T-tröja.

Har idag blivit kontaktad av journalist för podden ”Dubbelliv”, apropå min bok Free Spin. Vill jag vara med och kort berätta min historia om nätspelandet och konsekvenserna, kanske tillsammans med någon ”närstående” som kan ge sin syn på det hela?

Vet inget om den här eller andra poddar – och inser att det inte direkt är smickrande att bli tillfrågad… Men, ett dubbelliv var det onekligen – såg normalt ut om dagarna, och var ångestfyllt om nätterna. Tills det kraschade när mannen min friade – vilket mitt i eländet faktiskt kändes som en lättnad. Trots konsekvenserna.

Nåja, mitt spelmissbruk är historia idag – och kanske kan min historia skrämma någon ungdom från att börja eller fortsätta spela på internetcasinon. Jag är rädd att många fastnar fortfarande – som jag gjorde. En skillnad är kanske att jag var gammal, de som spelar nu är förmodligen unga människor som borde ha ett långt liv framför sig. Eller ett liv som de väljer att avsluta i förtid.

Livet som spelmissbrukare är aldrig avundsvärt – men det är värre för de unga än för gamla människor som jag.

Och jag kom i gång med att skriva, det hade jag kanske aldrig vågat annars. Även om modet sviktar tämligen ofta.

Journalisten och jag ska pratas vid igen när jag väl är hemma i Sverige.

Nick Hornby lägger pussel – i mellanrummen mellan orden och meningarna i det han skriver. Och han menade att tusen ord om dagen är bra jobbat – men påpekade också att det inte skulle ta mera än kanske en kvart att skriva av tusen ord ur en text.

Pusslandet var det närmaste han kommer att ”inte göra någonting”, det engagerar andra delar av hjärnan än skrivandet. Och det behövs för att hans karaktärer ska växa fram, inte yviga och dramatiska, mera ganska återhållsamma i sina göranden och låtanden, vilket till slut ger läsaren en tydligare bild av karaktären i fråga. Gäller inte bara huvudpersonerna, lika mycket de runt omkring.

Dickens bifigurer är fenomenalt välskildrade, och tydliga för läsaren – något jag inte förstått, måste kanske läsa om någon Dickens. Har ju några i bokhyllan därhemma. Tror både översatta och på engelska.

Han ägnar inte sin begränsade tid för läsning åt att läsa om sina egna böcker. Finurligt tycker jag, som inte heller läst om min hittills enda bok. (Försökte lyssna, men stod inte ut.)

Hans senaste bok som strax kommer på svenska, handlar om en yngre färgad man med arbetarbakgrund, och en medelklasskvinna som är äldre än mannen. Hornby tror sig ha insett att det största hindret för en relation är att de inblandade är från olika generationer. Si eller så, antar jag. Ålder, mera än klass (som i England är större än i Sverige), mera än ras, mera än ekonomiska skillnader.

Kanske har han rätt – eller gäller det enbart när det är kvinnan som är äldre? Som i hans senaste bok Precis som du, Forum, om ett par dagar.

Jag gick förbi brevbäraren när jag gick ut. Noterade att min hyresvärds brevlåda är fullproppad med kuvert, den har inte tömts på länge – kanske inte sedan i december, när jag flyttade in? Hoppas min därhemma inte ser likadan ut. Gårdens förvaltare har lovat tömma.

Nu är jag inne i samma procedur här som innan jag åkte hemifrån – tömmer skåpen på allt ätbart, lämnar bara sådant som står sig, med datum långt fram. Det betyder bland annat att det får bli pasta ett par gånger till, att en burk konserverad grön sparris, tonfisk på burk och riven ost ska passa in någonstans. Kikärterna på burk får stå kvar, liksom kryddor och senap, ketchup, olja, vinäger, diskmedel och toa- respektive hushållspapper. Tvålarna i flytande form får stå i köket och i badrummet, babyschampot likaså, och rengöringsmedlen som stod där när jag kom. Slänger den använda golvmoppen, har köpt en ny att lämna kvar. Och halkmattan får näste ”man” glädjas åt (eller åtminstone slippa bryta benen av sig i det hala badkaret).

Får försöka dra fram kylen för att kunna frosta av, men det får vänta till sista dagen. Liksom tvätten av det sista, som väl får torka i lägenheten.

Inte blev skrivandet idag några tusen ord, och inte har jag något pussel eller något pågående viktigt manus att fylla med ord. Bara Agnes berättelse, och hon får faktiskt finna sig i att vänta. På vad är oklart.

Photo by Ann H on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s