10 april 2022 – hemma igen efter en fin födelsedagsfest hos Erik och Lotta igår. Har tagit hand om och fotat alla vackra blommor, lagt in på FB och skickat till Barbro efter lite trassel. Bett henne skicka till Karin, glömde lägga till henne som mottagare. Barbro har också fått måtten på min svarta långa linneklänning, den är slut. Hon kan sy en ny, jag behöver bara betala tyget.

Har ätit det jag fick med mig från Lotta och Erik, pastasallad med fläskfilé, gott idag också. Hoppas de båda förstod hur tacksam jag var över att de ordnat min fest.

Jag har också slagit in fem Åsa Larsson-böcker till en beställare på Bokbörsen, ett stort och rejält blompapper kom väl till pass. Gjort i ordning vedkorgen, tömt allt sågspån som vedtränas inneboende skapat, slängt allt annat skräp, lagt rena tidningar i botten och oäten ved ovanpå. Eldar. Spisen knäpper trevligt. Behöver ta in mera ved, det jag hämtade innan jag åkte igår räcker inte långt. Askhinken är också inne vid spisen, är nog dags i morgon innan jag eldar att tömma askan.

Inga hörapparater i öronen nu, de och jag får vila. Gårdagen var fylld av prat och skratt, och på kvällen när övriga gäster åkt vidare var jag och mina öron trötta. Då var det skönt att få gå en trappa upp och bara lägga sig i sängen.

Härligt med alla blommor i huset, både i vaser och i krukor. Och i presentkort – det lär blir några friska pelargoner till altanen i sommar. Godis (tryffelchoklad och honung) kanske går åt innan dess. Rödvin, vermouth och champagne likaså. Men glädjen och minnena och några bilder finns kvar. Och tacksamheten.

Det här ville jag säga till oss alla, och gjorde.

Jag är glad och tacksam över att vi är här alla för att fira min födelsedag.

Men idag vill jag att vi också minns alla de våra som inte är här – Jan, Mats, Evren, vår syster Kicki och Lars, farmor Ingrid och farfar Nils, Jans bror Ulf och hans Monica, Per Uddo och Michael, mormor Margit och morfar Henning. Ulf. Moster, mormor och morfar.  Din pappa Arne, Lotta. De som inte lever längre.

Jag har träffat dem alla under mina månader annanstans. Ibland har jag varit glad åt deras sällskap, och ibland sorgsen. Allas våra liv har så mycket av både glädje och sorg, av hopp och besvikelse. Deras också. Nu har de nog frid.

Jag har kommit ihåg sådant jag inte visste att jag kom ihåg, namn och människor som för länge sedan är ”bortom nära”. Ett lån från vännen Svenarne Jansson, För mig beskriver de orden den plats där jag kan möta mina döda, ett ögonblick. Och prata lite med dem, som om de vore här. De är ju med oss, men inte påtagliga, inte synliga, inte går det att höra dem heller. Men jag kan prata med dem, och det gör mig gott.

Och jag hoppas att vi alla kan fortsätta prata med varandra, medan vi lever men också ”bortom nära”. Jag tänker i alla fall försöka när det är så dags. ”Den som hör, han höre.” Eller så, Uppenbarelseboken någonstans.

Erik har beställt en släktkrönika – det här är också en sån. Och att vi ses idag här, alla kära – det är den finaste presenten, och även det en levande släktkrönika.