Guillou-övning, bland annat

Eftermiddag den 7 september 2022 – jag har slagits med vedspisen ett par timmar. Metaforiskt. Försöker få den att brinna utan att ryka in – eldar i det där som jag inte vet vad det heter bredvid eldningsluckan, går jättefint – hjälper inte. Fortfarande ryker spisen in. Och jag vet att veden är torr. Torrare finns inte.

Antingen är det som förrförra året när sotarna sa att det var något fel i rökgången. Eller så ljög sotarna i år när de sa att spisen är okej. När jag får tag på förvaltaren på gården ska han få tända spisen.

Öppnar fönster och dörrar för att släppa ut röken. Just nu är det inte kallt, solen lyser och molnen har försvunnit. Liksom badlusten, bad i morgon i stället. Läser Witcher Elddopet av Andrzei Sapkowski, har sett film på Netflix och gillar Geralt, häxkarlen.  Försöker nu orientera mig bland alla karaktärer och namn och varför vem krigar mot vem.

Har under dagen tittat på mina texter om Kristina (fd Agnes) och om Kristina och Håkan och demensen. Finns en del att göra, en del att stryka och en del att lägga till. Inser att jag har en hel del att ta av i alla dokument som gömmer sig på datorn.

Känns fortfarande bra med skrivkursen med Jorun Modén. Tycker om hennes mjuka sätt med oss ängsliga, hennes påpekanden att hon visserligen kan bidra med tips och erfarenheter, men att det ändå till slut är författaren som bestämmer vad som är ’rätt’. Och jag gillar mina kamrater i skrivandet. Har gjort en Guillou-övning idag, dvs skriva i 10 minuter utan att veta vad eller varför.

Jag går en sväng i huset, dammar av färgfotot av mormor och morfar – kanske är det en födelsedag, eftersom morfar håller i något och det är blommor runt omkring dem. Ledsen att det är ett färgfoto, ett svartvitt hade gjort deras leenden lättare att se. Kanske log de på uppmaning av någon, kanske log de för att de ville le.

Spisen fortsätter konstra. Jag fortsätter försöka, och vädra. Klockan är halv fem, jag ska fundera på vad jag ska äta till middag. Och bocka av den bok jag just fått betalt för på Bokbörsen.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Guillou-övning, bland annat

  1. bergalott skriver:

    Du får mig att minnas ett barndomsminne.

    När mor skulle elda i spisen och slippa röken, gav hon mig order att gå utanför och motelda. Dvs att moteldsluckan som du har bredvid din spis satt på utsidan av huset.
    En gång då jag själv hade lärt mig processen och öppnade luckan stirrade ett par ögon på mig i den mörka rökgången. En uggleunge hade ramlat ner i skorstenen och satt fast.
    Mor var inte hemma men jag fick ut ungen med bara händerna och bar ut den i skogen. Lade den försiktigt i mossan och önskade den lycka till. Senare när mor kom hem gick jag tillbaka för att se om den hade klarat sig och den var borta.

    Man kan elda på många olika sätt och det är fint att höra att du eldar på med dina skriverier – också. ❤ Kram

  2. beskrivarblogg skriver:

    Vännen min, kul att jag väckte din uggleunge till liv än en gång! Idag eldar jag inte, men läser det jag hittills skrivit om demensen… Påfrestande. Kram på dig, har just kommit upp från sjön och ett uppfriskande dopp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s