Lyssnar nu till en gammal musiklista, med Rod Stewart Sailing som första inslag… Och jag inser igen att jag inte kan skriva till ord som fångar mig i stället för att mina egna gör det. Cohen´s Dance me to the death of love är bara ett exempel – finns förmodligen också på den här listan.

Nu tar jag ett glas vitt vin efter att ha ätit kycklingklubbor och klyftpotatis, något som varken var lunch eller middag. Mitt emellan, klockan är nu snart halv fyra på söndagseftermiddagen. Nästa låt börjar med Mikael Wiehes ord om Björn Afzelius sjukdom, 1987. Den sången kom därifrån. ’Mot fjärran oceaner, mot fjärran fågelsång…. Har vi färdats med varann’. Det hade de, ’du är med mig vart jag går, genom månader och år – du är med mig alla dar, du är den jag skulle va’.

Vem är med mig vart jag går? Vem är med mig alla dar, genom månader och år? Ingen jag hittills mött, ni är alla bara delvis här, bara delvis med mig. Döda eller levande. Jag är knappt med mig heller, inte alltid, inte alla dar.

Så babblar en engelsk röst om någon som jag ännu inte vet vem – det visade sig vara Julio Iglesias – varför i hela världen? – men där var han. Visste inte innan jag kollat. Han kan lätt utgå, idag. Nu får jag lyssna tills nästa kommer… Under tiden tycker jag mycket om Carl-Göran Ekerwalds Kom, madame, fru. Läsning.

Påminner mig att vänner såg Tom Jones i Stockholm tidigare i höst – och tyckte mycket om hans föreställning. Har inte lyssnat på honom på mycket länge, kanske har han blivit hörvärd, till skillnad från Iglesias. Min uppfattning.

Nu kommer Yesterday when I was young, det är inte Aznavour som sjunger, utan Willie Nelson. Tycker mycket om hans röst och person, han pratar med mig. Kan knyta an till temat också. ’The games of love I played’… The time has come for me to pay for yesterday.’

Nu Josefin Nilsson och Totta Näslund. Alltid inom mig. Tack.

Eric Clapton River of tears, ja, den fanns på listan, är inte säker på att den ska finnas kvar. Fast kanske, det är nog samma sorts egenterapi som jag ägnat mig åt, efter förlusten av son och mannen min – och eget liv, innan jag tog och fick livet tillbaka. Clapton´s musik kan tas bort, den har gjort sitt här

Bruce Springsteen´s Letter to you. Okej. Inte så mycket mer i mitt nuvarande jag. Duger. Och jag lyssnar färdigt.

Willie Nelson´s  Help me make it through the night. En bön att lyssna till, en önskan att hoppas få bli verklighet. Somehow.

Celine Dion och Barbra Streisand nästa inlägg i listan – how come? Kan utgå direkt. Låter obegripligt illa i mina öron.

Föredrar Monica Zetterlunds Trubbel, hundra gånger om.

Någon gång gillade jag alla musikstycken i den här listan, nu gör jag det inte längre. Spännande att inse.

Och Roffe Wikströms Jag har hört om en stad ovan molnen och all hans övriga musik har jag alltid med mig. Liksom Elisabeth Hermodssons tonsatta dikter, Disa Nilssons visor är ett exempel.

Här är min gamla lista slut.