‘Valbakis’

Torsdag, grå och kulen. Men mina fönster är kittade, de går att öppna (utom möjligen ett i sovrummet som fick en ny ’hasp’ som sitter väldigt hårt). Den gamla gick sönder. Spisen bråkar fortfarande med mig, behöver något som tänder veden direkt. Har ännu inga ljusstumpar, de brukar vara bra.

Känner mig fortfarande ’valbakis’. De blåbruna fick ytterligare mandat i Göteborg och kan därmed börja regera. Oklart hur.

Runt om i landet vaccinerar sig nu gamlingar som jag med en femte spruta. Från region Stockholm har ingen kallelse nått mig – ska kanske boka själv?

Skrivkursens tredje zoomlektion om dramaturgi, karaktärer, mål och hinder – med mera – gör inte mitt skrivande lättare… Snappade upp några goda råd – hitta ditt drama, använd post-it-lappar – en lapp för varje scen, en lapp för varje kapitel, ett dokument för varje scen och för varje kapitel. Ger överblick och möjlighet att sortera och flytta om. Lapparna gör det tydligt vad varje scen har för syfte – om inte syftet är tydligt, ta bort. Eller hitta syftet, vad scenen vill, så att handlingen drivs framåt. Gå in i din karaktär, din huvudperson – håll dig inte utanför. Läs din text högt, eller använd röstuppspelningen på datorn. Läs inte 100 sidor, men lite här och där för att få en känsla för flyt, eller avsaknad av flyt.

Sorterar manuset om Kristina, Håkan och demensen i kapitel till att börja med – och ser att  kapitlen är väldigt olika långa. Undrar hur jag tänkt, om…

Där tog skrivandet slut för dagen. Nu är det fredagsmorgon, kallt i köket (15 grader) och mulet utanför fönstren. Dimma i natt.

Ska snart klä på mig efter frukosten, och åka in till Norrtälje, biblioteket, handla och slänga sorterade sopor. De övriga soporna togs omhand igår, efter att någon av de hjälpsamma ’killarna’ på gården dragit ut mina tunnor till grindhålet. Jag kom ihåg det tidigt på morgonen, men då stod de redan där de skulle. En liten vardagsglädje.

Borde tvätta fönster nu när de går att öppna. Det behövs, länge sedan sist.

Än står pelargonerna kvar ute på altanen, men kanske är det snart dags att ta in dem. Jag vet aldrig hur jag ska övervintra pelargoner. Brukar ställa dem svalt och så mörkt jag kan hitta. Det blir då källaren, med osäkerhet kring hur kallt det blir därnere. Ibland överlever någon, ibland inte. Prövade ett år med att hänga plantorna upp och ner, vilket jag läst någonstans att man skulle. Det gick inte så bra.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s