Prokrastinering, musik och skrivande

Lördag 17 september 2022 – blåst, mulet, har regnat i natt. Har löst wordl och ordlig, men inte supersvårt sudoku, har inte gett mig på ultrasvårt dito ännu. Något ska man (testade att skriva ’en’ först men det känns obekvämt)  ju göra för att få tiden att gå – varför man i min ålder nu vill något sådant.

Astrarna har gjort sitt, och pelargonerna ute på altanen ser regntrötta ut. Lite sol tränger igenom molnen, kanske blir blommorna gladare. Det känns just nu inte som om jag kommer att bada senare idag.

Kalvsteken står i ugnen på låg temperatur, hade glömt att slow cookern gått sönder. Försöker sätta i den där mätaren med sladd, men den travade direkt upp i färdigtemperatur. Hittade min gamla ugnstermometer och försöker sätta den så mitt i som möjligt, plus håller lite reda på tid – så kanske det blir bra. Och blir det inte bra, så blir det någon sorts middag i alla fall.

Har just klarat ultrasvårt sudoku. Och tagit ut kalvsteken.

Tog en liten promenad, såg stora flocken med hjortar och stal lite tändved som låg och skräpade vid gårdens klyv. Nu lyssnar jag till Joruns musikförslag på Youtube och drar ner ljudet lite. Vill se om jag får skrivlust av musiken.

Igår lyssnade jag till Babel som intervjuade bl a Marian Keyes. Hon hade intressanta synpunkter på sitt eget (alkohol)missbruk, och hur det påverkat hennes författande – och tycker sig långsamt ha blommat ut till det hon skulle bli, nämligen författare. Det hade inte hänt utan hennes missbruk – och kampen att bli fri. Again, Rachel heter hennes senaste bok.

Carina Rydberg hade en förklaring till att det tagit 16 år att komma med en ny bok, Vitt slödder. ”Jag har gått och lagt mig tidigt”. Hon menar att utanförskapet som barn fortsätter hela livet. Uppväxten styr våra val i livet.

Och Torbjörn Flygt har skrivit Slugger – han talade om tinnitus av hemlöshet och utanförskap som motorn för hans skrivande. Kanske hörde jag fel eller lyssnade inte. Noterade dock att James Joyce i Ulysses lyckats skriva en mening med 4 991 ord… Kanske är det anledningen till att jag aldrig kommit igenom den boken. Flygt gav rådet att ”kämpa på efter kapitel 3”, kanske värt att försöka igen.

Byter från den ’episka’ musiken till den mera klassiska listan. Beethoven var för dramatisk, kanske är nästa mjukare. Saknar att kunna spela mina egna CD-skivor. Får försöka göra en egen youtube-lista, med t ex Garbarek´s Officium, Arvo Pärt och andra favoriter.

Byter igen, till Youtubes ’klassisk musik, lugn’ – passar mig bättre. Hittar också Garbarek. Lyssnar till den nu. Men den musiken får mig inte att skriva, den fångar mig alldeles för starkt. Jag vill bara lyssna. Och det var inte tanken, men kanske är det så det ska vara just nu. Gillar hans lek med saxofonen i Hasta Siempre. Vild, glad, lekfull och samtidigt så fylld av känslor att det nästan blir svårt att lyssna. Men fingrarna gillar takten, och det får mig att sitta här och le och låta fingrarna dansa i takt med musiken. Det går lite si och så, men är rätt kul. Så jag fortsätter väl, även om inga djupa tankar kommer ner i dokumentet. Det gör de annars rätt sällan också, skillnaden är inte stor.

Nu lyssnar jag i stället för att låta fingrarna leka.

Och när jag lyssnat färdigt hämtar jag fram den gamla elektriska Bosch-skärmaskinen ur gömmorna. Det blir perfekta tunna skivor av kalvsteken, som är fint rosa – god kall både som smörgåspålägg och middagsmat. Med Västerås-gurkorna (från SvenskaRecept.se) och ett par fina potatisar, champinjonsåsen från igår – det blir bra.

En paradox – jag skriver mycket om allt jag gör i stället för att skriva. Skriva ’på riktigt’, jobba med de projekt jag tror att jag har. Eller något jag ännu inte vet att jag ska jobba med.

Som nu, när jag tar fram såsen ur kylen och börjar spä den med skyn från steken. Inte för att jag ska äta snart, bara för att. Prokrastinera heter sådant visst. Så nu gör jag det.

Inte mina, men likadana by Lucas Pezeta on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Prokrastinering, musik och skrivande

  1. Karin skriver:

    Aha! Det är därför jag inte skriver några (fler) romaner! Jag går också och lägger mig tidigt. Samt sover länge på morgonen. Jag försvarar mig med att jag har sömn som hobby. Men några böcker blir det ju inte på det sättet!

    • beskrivarblogg skriver:

      Tror det var du som för flera år sedan berättade för mig vad ordet prokrastinering betyder… Så, vad händer om du fortsätter skriva, jag försöker i alla fall… Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s