Hur var det nu? Ljust och svalt eller …

Måndag 26 september 2022 – mulet, mörkt, regn. Försöker elda i spisen, det går som vanligt. Inte. Har nog ägnat ett par timmar idag åt att aska ur, lägga i lite ved etcetera.

Inget bad idag, lusten har inte infunnit sig. Har plockat och flyttat saker, inser att jag nog hade lite för bråttom när jag ställde den senaste bokhyllan där den nu står, fylld med böcker. Kanske skulle jag ha ställt byrån där i stället och fått plats för bokhyllan, plus den bokhylla som sonen inte heller vill ha. Och jag behöver. Det får vara som det är nu, ändrar kanske någon gång när jag känner mig stark!

Har letat fram en förlängningssladd som jag hoppas passar till kapen i källaren. Den sladd jag använt är förmodligen inte okej, eftersom jordfelsbrytaren slår av strömmen när jag använder kapen. Behöver kapa för stora vedträn.

Syrran åker till Thailand på två månader i februari. Det har hon gjort flera gånger. Och jag avstår från kritik, att jag inte gillar politik och prostitution och mycket annat där behöver vi inte bråka om. Jag åker till Spanien och Frankrike, och förmodligen är inte heller de länderna några föredömen. Det skaver lite att man som turist och besökare bidrar också till det som är dåligt i det land man besöker. Och klimatet som sabbas, förstås. Elda i vedspisen borde jag inte heller ens försöka göra…

Middag idag? Vete katten. Något ur frysen.

SD får sin vice talmanspost, en kvinna med märkliga uppfattningar – som vilken SDare som helst. Usch, inga sk liberaler vågade rösta emot. Bara en försmak av vad som väntar, inget av det känns bra.

De engelska pelargonerna sjunger på sista versen i mitt köksfönster. Snart dags att klippa ner dem, och ställa dem var? Svalt och ljust, svalt och mörkt? Svalt fixar jag lätt, mörkt i källaren, men överlever de där till våren? Utan vatten under vintern när jag är borta. Kan inte be gårdens förvaltare att vattna mina blommor, också. Att jag aldrig lär mig, trots att jag läser om detta varje höst.

Återupptäckte en fransk nougat som jag glömt, i kylen. Och så läser jag, just nu Hammond Innes´ Hav och öar, om hur han med hustru och vänner seglat bland annat i Skandinavien tidigt 60-tal. En av många böcker jag har till försäljning på Bokbörsen. Blandar seglandet med Marie-Louise Marcs Tjejmiddagen på Storytel. Båda värda mitt läsande. Ljudböcker har jag ännu inte kommit fram till, inläsningen av min egen Free Spin fick mig inte att vilja lyssna till flera. Ännu, kan ändra sig.

Har försökt ett par gånger idag att lösa både supersvårt och ultrasvårt sudoku på DN. Inte lyckats, däremot gick både wordle och ordlig bra. Inbillar mig att det är nyttigt för hjärnan att tampas med den här sortens utmaningar.

Släppte nyss ut en trög geting genom köksfönstret, som numera går att öppna. Blir faktiskt rädd när jag är alltför nära en geting. Min reaktion i somras var inte kul, och ingen vet hur jag kan må om jag får ännu ett stick. Har inte lust att dö på grund av en geting, vill nog att min död ska vara antingen lugn och odramatisk, eller mera fantastisk än via geting. Ett äventyr, men inte nu. Inte än.

Dagens tvätt hänger på syrrans tvättställning i det som kanske kan kallas gästrummet. Jag stänger dörren och slipper se något.

Kan dessutom meddela att jag är övermätt av alla FB-inlägg om Bokmässan i Göteborg. Så var det sagt.

Har tre månaders gratis VPN-skydd via Avast. Blir trött på att vänta på att programmet ska tala om för mig att VPN är skyddat och därför invänta att det jag vill ha upp, ska komma upp – och inte hänvisas till som ’osäkert’. Tänker inte börja betala för detta, men det får hänga kvar till slut. Ibland är säkerhet in absurdum bara väldigt trist och irriterande.

Låter jag som en surkärring nu? Ja, det är jag nog ibland. Men också inte, ibland.

Hittar inte min lilla svarta skrivbok, där alla mina lösenord och annat viktigt står. Kanske har jag glömt den hos sonen, kanske ligger den i bilen. I morgon vet jag, för då ska jag åka in till Norrtälje och handla. Och då kan jag kolla bilen, är för lat att gå upp till magasinet där bilen just nu står – min parkeringsficka blev för kladdig av lindens alla nerfallande löv och frön.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s