Söndag, fortfarande. ’Två ord’ står det därnere till vänster på skärmen. Nu är de flera. Det är så det går till, skrivandet. Också när den som skriver, jag, inte har en aning om vad jag gör. Min enda självsådda ringblomma i pallen utanför köksfönstret har börjat slå ut. De jag har inne, från sonen, vissnar.

Idag blir en innedag. Vinden har snarast ökat, och solen gömmer sig inte bakom trädet längre, den har försvunnit bland molnen.

Av okänd anledning hamnar alla dokument som jag vill spara på skrivbordet, i mappen ’sådant jag inte använder’ och där i undermappen ’karaktärskort’. Varför? Numera vet jag ju var jag ska leta, men så onödigt. Borde nog städa ordentligt i de mappar jag har på skrivbordet.

Några taniga lönnskott har tagit sig upp vid altanplanket. Nu ser det ut som om rådjur varit där och ätit upp löven, de verkar avknipsade sådär som rådjur äter, bara bladskaften kvar. Här händer saker om nätterna när jag sover, kanske när jag inte sover också.

Mitt manus om Håkan och Kristina och demensen behöver redigeras och fyllas på. Mera dialoger – även om det är svårt att föra samtal med den som är dement – och mera gestaltande. Jag beskriver för mycket. Och övriga projekt, släktkrönikan och Kristina på Teneriffa, ligger också till sig – det vill säga, vilar utan att jag gör något. Säger mig att jag ska, nån gång. Som om jag fortfarande har ’all tid i världen’.

Syrran är hemma, det berättade hon via sms redan igår kväll. Jag har inte telefonen i handen hela tiden, kollar den inte alltför ofta och hade missat. Däremot såg jag att jag har fått påminnelse om tandläkartiden i morgon, ett sms säger 12.30 och ett annat säger 13.00. Får väl se till att vara där till 12.30 för säkerhets skull. Kan alltid läsa nån gammal tidning om jag får vänta.

Klockan är ett, jag har diskat, fikat och ätit en clementin. Tror jag gör tunnpannkakor till middag. Med välstekta rimmade fläsktärningar. Wordle och ordlig avklarade, liksom supersvårt sudoku i DN, ultrasvårt icke.

Läser just nu De förlorade ordens bok, av Pip Williams, en debutbok utgiven av Historiska Media 2022. Den lovar gott och är dessutom vacker att se på. En av de sju böcker som ligger på mitt köksbord. En bok och en författare som inte enkelt kan inordnas i någon populär genre. Bara det gläder mig. Ett citat: ”Jag känner mig som en maskrosboll innan det börjar blåsa.”

På diskbänken står pannkakssmeten och väntar, men än är det inte dags. Har just satt undan min fantastiska gjutjärnspanna, japansk Setake (tror jag), en bonus när jag senast köpte färgkassett till skrivaren från InkClub. Den bästa och lättaste gjutjärnspanna jag någonsin haft. Absolut perfekt. Pannkakorna gräddas i vanlig pannkakslagg, inget annat. Också gjutjärn, tyngre.

Middagen igår var god, och i morse, måndag, sprang en råbock över tomten när jag tittade ut genom fönstret. Han förklarade de avknipsade lönnbladen.

Så for jag till Stockholm för tandläkare och tandhygienist, köpte en ny ryggsäck eftersom den gamla inte orkade mera efter Teneriffa. När jag kollade kvittot insåg jag att jag fått 400 kr rabatt, en glädjande balansering i någon mån för tandläkarnotan på 2 540 kr. Träffade dessutom Helen och Isaac och kunde äntligen lämna tillbaka Isaacs kabinväska som jag lånat för Teneriffa-resan. Kul att ses och goda tacos. Har förstås glömt namnet (tror La Rena) men vet var krogen ligger – nära Drottninggatan.

Hemma halv fem, och då blev det ett mycket snabbt dopp i Addarn – kallt kan jag tala om. Uppfriskande också. Nu en stillsam kväll, någon middag behöver jag inte.