Av Pip Williams, Historiska media 2022.

Tisdag 4 oktober 2022 – när klockan är kvart i tolv har jag klarat av att klä på mig, äta frukostgröten, bädda, diska, fika, skriva en dialogövning till Jorun, lösa både supersvårt och ultrasvårt sudoku, och klarat av wordle och ordlig. Satt på en tvättmaskin. Vad ska jag nu göra resten av dagen?

Solsken, och blåst – blir nog inget bad idag om inte vinden avtar.

Tvätten hänger nu ute. En banan och en clementin är lunch, middag blir det som visade sig vara kycklinggryta när jag väl fick av locket på burken från frysen (ja, jag vet att jag borde skriva innehåll, har skaffat tejp för ändamålet, glömmer det ändå oftast). Ibland blir jag glatt överraskad. Ris till, och färsk paprika.

Läser mig till att jag kanske borde beskära mina engelska pelargoner nu i oktober, för nästa års blomning – men just nu är de så vackra, de blommar och lyser upp mitt köksfönster. Så de får stå.

Tittar på Joruns video om gestaltning. En fråga att ställa sig ”hur märker man det” (att det gestaltas)? Gestaltning förstärker ofta känslor i en text, visar i stället för berättar, bevisar kanske; berättande kan behövas vid övergång till annat perspektiv t ex. Mindre starka känslor via berättandet, mera färdigräknat, förklarat, fakta. Läsaren slipper räkna ut, får allt serverat.

När man gestaltar är sinnesintryck viktiga, alla sinnen – ledtrådar, detaljer. Visa i stället för att förklara. Och gestaltning kan också äga rum i dialogen. Joruns tips: ”lek med detta”. Zoom i kväll. Nu läsning.