Blåsig torsdag i oktober

Är kall om händerna. Vedspisen fungerar fortfarande inte. Och jag är snål med elen.

Får användbar feedback från både kursledare och gruppen – men det är lite si och så med skrivlusten. Just nu vet jag inte var Kristina, tidigare Agnes, befinner sig i sin historia. Hon får vila lite. Vet ju att skrivandet kommer tillbaka, om jag bara skriver…

Axlarna känns just nu som om jag skrivit massor, vaknade i natt och hade ont. I morse kändes det bra igen, och nu är det onda tillbaka. Hoppas det ger sig, jag sprattlar och rör på armarna så mycket jag kan. Läser, har just nu sju böcker på köksbordet. Inte säkert att jag kommer att läsa alla. Vet att jag kommer att läsa Per Teofilussons bok Korrosion igen, den tarvar långsam läsning som kan upprepas. Har också laddat ner Johanna Wistrands Hitta Linnea på Storytel. Glad att den fanns att läsa också, inte enbart som ljudbok.

Just nu Jessie Burton´s The House of Fortune, har bara börjat läsa, men Marian Keyes hävdar att den är ’elegant, atmospheric, compelling’. Får väl se. Amsterdam i början på 1700-talet – och allt vad det kan innebära. Har just kollat vad compelling betyder, övertygande.

För att möjligen friska upp min gamla franska ser jag ibland på en serie på Netflix, Ring min agent. Lyssnar till franskan, samtidigt som jag har svensk text. Det är en absurd och ibland rolig serie om skådisar och agenter och komplikationer hit och dit. Försöker tänka ibland på franska, behöver det för att klara tre månader i Juan les Pins efter nyår. Ser fram emot det, också utan fungerande språk. Mannen min klarade sig utmärkt i Frankrike utan att egentligen kunna ett ord franska – händer och övrigt kroppsspråk, lite engelska här och där, så tar man sig fram. Det handlar mest om att själv tro på att man gör sig förstådd.

Middag idag blir köttfärssås från gårdagens mastodonttillagning. Stekt ris därtill, är lite trött på pasta.

Ica försöker locka med att tala om hur man sparar in på matkostnader – känns inte särskilt trovärdigt. Hamnar oläst i papperskorgen. Och Kristersson får inte till regeringen, det känns nästan hoppfullt. Visar sig i morgon vad han och övriga gått med på.

Gillar inte att hårborsten varje morgon visar att jag fortsätter tappa hår. Corona-konsekvens? Behöver trots det klippa mig igen, luggen växer ner över ögonen och resten hänger. Nästa vecka kanske. Kattvakt en vecka i november, bilbesiktning också i november, annars inte mycket i kalendern. Svamputflykt om drygt en vecka med ena syrran, i skog nära Uppsala.

Tulpaner med fem dagars garanti står sig fortfarande efter en dryg vecka. Vackra, utslagna, men inte vissna. Ungefär som jag känner mig när jag ser mig i spegeln, förutom det där med vacker då. De engelska pelargonerna blommar på, liksom den där enda ringblomman i pallkragen, den har nu blivit tre, hopkrupna mot altanplanket för skydd mot frost och blåst.

De flesta av mina skrivartillbehör syns här – dock inte alla böcker

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s