Lördag 15 oktober 2022, regn. De små ringblommorna från igår trivs inte riktigt inne i den relativa värmen, och tulpanerna kan inte med bästa vilja i världen längre kallas vackra. Ljusen är tända på köksbordet, det är vackert.

En sån där natt när det känns som om jag varit vaken mera än jag sovit. Jag spritter inte direkt av energi. Den regering vi verkar få – om inte en bunt hedervärda liberaler i riksdagen röstar ”fel” på måndag – får mig att må illa. En blåbrun kvartett ledda av ett gäng helbruna omstörtare – deras samhälle är inte mitt. Glad att föräldrar och andra i släkten är döda och slipper uppleva detta.

Undrar hur en svensk revolution skulle se ut?

Försöker läsa det som kallas Tidö-avtalet – överenskommelsen mellan SD, M, L och KD. Mår påtagligt fysiskt illa, hur kan t ex Pehrson skriva under något som går stick i stäv med L´s senaste landsmöte? Makthungern har tagit det eventuella förstånd som funnits hos de inblandade. Och SD får samma inflytande som övriga, även om de inte ingår i regeringen. Plus Björn Söder som ordförande i OSSE. Framtiden är snart här, skönt att vara så gammal som jag är. Orkar tyvärr inte läsa färdigt hela avtalet, det måste intas i små portioner.

Nu gör jag mig glad genom att koka högrev till pepparrotskött, har visserligen ingen pepparrot men jag har wasabi. Det blir nog bra. Lök, vitlök, morötter, palsternackor, lagerblad, svartpepparkorn och buljong – såsen får ett tillskott av grädde när jag så småningom gör den. Den här lokalproducerade högreven gjorde jag kalops på för någon vecka sedan. Köttet var både smakrikt och ljuvligt mört.

De sista av sonens mosiga potatisar till. Lite vackra är de ändå, vissnande blomster.