Rent filter i fläkten, men skitiga politiker

Eftersom det var lördag igår så är det söndag idag – kom fram till det efter en stund kvar i sängen i morse. Det har regnat, men solen har också tittat fram. Och jag har sopat löven av trappen, altanen får vänta.

Kokat ägg till middagens räkmacka, blev nog väl hårdkokta, dator och äggkokning är ingen bra kombination. Räkorna ligger och tinar på Norrtälje tidning, de är av den stora lösfrysta sorten, den bästa.

Skrivkursens övning idag – läsa Hjalmar Söderbergs novell Pälsen och notera vilka ’planteringar’ han gjort i texten. Vilka förväntningar som skapats, eller andra starka och mindre starka känslor som finns där. Läsning med de ögonen är spännande, och imponerande – respekt för en sådan författare.

Sista kursträffen (av 10) tisdag kväll, ett äventyr som givit mycket att tänka på och mycket att fortsätta pröva. Rekommenderar Jorun Modén som har kurser i olika format. Hon ger fin och respektfull feedback till oss deltagare. Kul med zoom-möten där vi får se och lyssna till varandra. Och utmana oss själva, plus få massor av generösa tips och knep, likaväl som praktiska råd. Skriv, skriv, skriv är Joruns senaste bok.

Har just gjort rent köksfläktens filter, det behövdes. Men jag har ännu inte klarat av att försöka ta till mig, fel uttryckt, försöka läsa och kanske inse konsekvenserna av, Tidö-avtalet. Men det bruna sipprar fort igenom, har normaliserats av journalister och krönikörer. En möjligen väldigt omedveten men ändå parallellt till ett brunt fettdränkt fläktfilter. Tänk om politiker vore lika lätta att rengöra. Den bruntonade makthungern sitter nog tyvärr kvar, både hårdare och längre.

Vi som inte är bruna, inte är rädda för invandrare och främmande kulturer, vi andra – vi får inte tystna. Vi ska reagera, vi ska göra oss hörda – om så bara som jag, på en liten blogg som försvinner i mediasurret. Vi får inte tappa den heder vi har var och en, vi får inte glömma vad våra förmödrar och -fäder kämpade för och villa skapa. Även om vi just nu tycks ha slarvat bort alltihop.

En fönstertittare

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Rent filter i fläkten, men skitiga politiker

  1. lenaikista skriver:

    Känner så väl igen det du skriver om att ”vi andra” inte får tystna. Vår vän förintelseöverlevaren tog för några år sen tillbaks sitt tyska medlemskap (också) f a kunna rösta mot nynazisterna: ”Jag har bara EN röst, men den ska jag använda!”
    Skriver gör jag själv bara f a det är kul, helt planlöst, allmänt o blandat. Samtidigt känns det faktiskt (om jag tänker efter) som om jag genom det förstår livet bättre – sent omsider, ”innan döden suddar ut alltihop” som du skriver.
    Och i samtal med andra märker man ändå att man inte är ensam. Gott så.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack Lena – hoppas jag följer din blogg nu. Och visst kan det ibland kännas som om man förstår både livet och sig själv bättre när man skriver.

    • lenaikista skriver:

      PS: (Skriv)galen som jag är 😜 skriver jag nu dessutom på: StockholmsMix (om stockholmarnas historia), Enskedebilder (mina o andras minnen från barndomens Enskede).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s