Ett vattenglas. Också.

Fredag, snuvig sådan. Energin är låg. Räckte dock för att ta död på ’min’ bananfluga. När jag var in till Norrtälje för skön fortvård, köpte jag en ”bullet journal”, prickad i stället för linjerad. Där är det meningen att jag ska vara kreativ och rita och skriva min kalender, dag för dag… Har letat fram några fortfarande användbara färgpennor, de flesta fick hamna i soporna. Journalen får ligga till sig, tänkte starta den 1 november.

Det är så himla trist att sitta och längta efter sängen när klockan är halv tre på eftermiddagen. Och veta att om jag lägger mig, så ids jag inte ligga kvar mer än en kort stund. För det är inte mindre trist där.

Gjorde tjälknöl häromdagen när jag trodde att sonen och hans vän skulle komma hit. Nu blev det inte så, förkylt både här och där. Köttet har legat i marinad till igår kväll och blir nu min middag, med lite potatissallad. Hemgjord paprikasallad till.

Borde tvätta håret, men det får vänta. Fick för mig att kolla Pinterest, men får veta att jag är avstängd. ”Vi har tidigare skickat mejl…. Brutit mot community-regler…” – stort frågetecken, vad gjorde jag för flera år sedan som inte var okej? På Pinterest alltså. Har inte varit där på de senaste fem-sex åren. Min kreativitet får klara sig utan dem.

Ska skaffa bläckpatron till kalligrafi-pennan, det kanske blir kreativt av bara farten. Försökte köpa pennor med brun skrift (Jorun rekommenderade Frixion som tydligen ska gå att radera genom att gnida, om man vill ändra något). Fanns bara i blåsvart och blått, så det fick det bli. Brunt är mjukare än svart.

Jag har tänt mina sju ljus i stakarna på köksbordet. Det är inte mörkt ännu, men ljusen är vackra.

Träffade en vän på Ica när jag sprang in för att köpa mjölk. Hon har hoppats kunna hyra i Spanien över vintern tillsammans med två vänner – men nu har båda ”hittat” en karl och kan inte ge besked hit eller dit. Blir för dyrt att hyra ensam. Hoppas det ordnar sig, si eller så – vi enades om att det väl var kul att vännerna hittat varsin man, och trist att varken hon eller jag lyckats med den bravaden…

Mina kära systrar gav mig en kalender i födelsedagspresent (utöver Galathea, en fascinerande, stor blomma) utgiven av Svenska Klassikerförbundet, med ett ord och etymologi för varje dag under året.

Dagens ord är ”liberalismen, en politisk term som förmodligen såg dagens ljus i början av 1800-talet. Det var en samhällsåskådning som satte den enskilda människans frihet i centrum. Ordet var bildat av det latinska adjektivet ’liberalis’ = som är värdig en fri människa’….. så småningom kom man att använda ordet liberal om en person ’som hade en allmänt öppen, tolerant och reformvänlig attityd’.”

Har dagens sk liberaler missat något? De också? Jag har just börjat på en provprenumeration på tidningen Arbetaren. Första tidningen jag fick i brevlådan häromdagen var mycket intressant. Man får artiklar via mejl, plus en papperstidning varje månad. Kostar 59 kronor i månaden.

Jag lägger sladden till skrivaren till rätta på bordet. Den lyckas träffa mosters äggkopp som numera oftast innehåller mina vitaminer etc. Välter ut dem. Jag lägger i dem igen. De får vänta tills jag ätit middag. Träffsäker sladd.

När jag ändå handlade min bujo-bok köpte jag också ett par mappar med gummiband, alla papper behöver ett hem. Hittade en katt-bok på bibliotekets omloppshylla, den ligger nu på Bokbörsen, den andra boken, Det är min tur nu av Anne B Ragde ska jag läsa. Gläder mig varje gång jag kan ställa ett par böcker där och kanske hitta någon som lockar mig, att läsa eller sälja. Free Spin (min bok) stod kvar, har väl nått en mättnadsgräns.

Jag är så glad över det stora köksbord jag ärvt av vår döde son. Det rymmer det mesta av det jag behöver varje dag – böcker, anteckningsdito, pennor i en glasburk, post it-lappar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, läsglasögon som jag ofta glömmer använda, ljuständare med sviktande gas, bricka med alla ljus, hörlurar och sladd därtill, den italienska lampan hemförd från Brighton, papper i och utan mappar, usb-minne som jag ibland minns ligger på ljusbrickan.

Nu också en toarulle för min snoriga näsa. Och ett Dry Martini-glas, rätt form och rätt vermouth. Marezzo. Ett vattenglas.

Svärmors lilla gröna glasvas med några fortfarande vackra pelargonblommor. Telefonen och en serviett från frukosten, saltkar och pappas silverbytta med grovsalt. Den pyttelilla silverpinalen påminner mig varje dag om vad ett helt liv var värt som arbetare i Avesta Jernverk.

Barnens kusins vackra bokmärken, som visar hennes papier maché-konst.Få veta mera på ulrica.ullman@free.fr. Kontakta Ulrica för mera information. Kan ha skrivit fel, bokmärket är väl använt och nött. Hon och hennes skapelser är värda att ses av många.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ett vattenglas. Också.

  1. Gunilla skriver:

    Arbetaren, ger inspirerande läsning.

  2. bergalott skriver:

    Nu får du krya på dig innan november slår till. Den månaden brukar ju vara den tristaste av alla. Skriv på med dina pennor så det hettar om det. Även om det inte räcker ner i ullsockorna.
    Kraaaaam ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s