Läser just nu (bland annat) Hans Gunnarssons All inclusive, och tycker mest att boken liknar en mängd noveller, hopsatta till ett manus, en roman. Vet inte riktigt om jag gillar det. Men läser vidare.

Hoppas snön är borta till i morgon, men just nu verkar det inte troligt. Det snöar kraftigt. Ska till bilbesiktningen 12.40, så kanske är vägarna lite uppkörda då. Skönt att ändå ha vinterdäcken på, tack vare sonen.

Det blir hargryta till middag, förhoppningsvis är det gott. Har skalat potatis och kan kanske ha lite plommonsylt till, i stället för vinbärsgelé.  En vän på FB berättade om sin erfarenhet, en middag när hon var barn och det serverades hare. ”Jätteäckligt.”

Har sett SVTs film om Marcel Proust, yngsta syrran läser just nu första delen på franska (hon har laddat ner alla för 39 kronor, om jag förstod rätt). Jag har försökt (på svenska) och stupade då på de oändligt långa meningarna och sidor utan ”nya stycken”. Ska kanske göra ett nytt försök, de som verkligen känner sin Proust är glada i honom och hans ord. Berglin (ena halvan av de kloka serierna) i Uppsala är ett exempel. Han läser och läser om, ständigt. Carl-Johan Malmberg har skrivit en bok, Lyckans gåta, om Proust och hans författande. Jag läser också Crister Enanders bok Om natten ringer de döda. Han har ett kapitel som ger en bild av Gunnel Vallquist, som under lång tid, med många omskrivningar, översatte Prousts A la recherce des années perdues.

De av mina böcker som inväntar plats i den ännu icke existerande bokhyllan (brun, 80 cm bred, tack, levererad till dörren, billig eller gratis) kan jag inte göra mera för just nu. De får ligga där de ligger. Men i övrigt börjar jag känna mig hemma i mitt hem igen, efter de senaste veckornas röra. Har tvättat morgonrock och lite annat och såg då att tvättställningen nog behöver tejpas ihop, en bit plast i ena ytteränden har gått sönder.

Spisen brinner snällt, jag är varm och glad. Den där vedspisen har flera funktioner – värme, men också en känsla av välbefinnande och trygghet. Särskilt om den brinner så bra att jag kan öppna luckan och se elden. Och så äter den ved. Tacksam igen för sonen och den ved som kommit mig tillhanda, senast via Albin och Tove. Den räcker väl tills jag åker till Frankrike, 3 januari 2023.