Har precis börjat läsa Hans Gunnarssons En jävla vinter – och slås av vilken skillnad i driv och tempo jämfört med All Inclusive. Den senare kändes som ett lass noveller på varandra, och så en ansträngd upplösning på slutet. Den här vinterboken lovar gott – han sägs ju vara en duktig författare.

Nu har jag ätit råbiff, med ägg, rödlök, saltgurka och rödbetor, salt och svartpeppar. Gott. Ingen ost efter, det får bli lite glass senare (mest för att få slut på den). Har diskat. Läser vidare.

Idag torsdag åkte jag in och hämtade tofflorna, slängde sopor, glömde köpa tandkräm på apoteket. Lämnade Bokbörsen-böcker och åkte hem, tankade bilen. Köpte kapris. Någon grad varmt, hyfsat rent även på ”lilla” vägen. Slaskigt.

Nya tofflor på fötterna, brunare än de gamla som var svartgrå. Sköna, plus ett par till gäster som kanske också fryser om fötterna. Refillerna till Frixion-pennorna kom också idag, i brevlådan. Nu har jag en brun refill i den svartblå pennan…

Spisen brinner. En stund, sedan får jag tända igen…

Himlen är intressant i varierande blå och grå toner, kanske kommer det ner något så småningom.

Lägger in oliver i olja och vitlök, efter att ha hällt av vattnet. Tyvärr hittade jag inga små oliver. Tänder ljusen och inser att det nog är första advent på söndag, får ta fram stjärnan som behöver en ny lampa. Det blir mitt julpynt.

Läser om ”silver-tsunamin” i USA som också förmodas komma till Sverige (artikel skriven av nybliven pensionär). Handlar om att allt flera äldre (än 80 ungefär) fortsätter verka och klara av påfrestande jobb och åtaganden. Biden i USA är ett exempel, Nancy Pelosi ett annat.

Här i Sverige talas parallellt om ”ålderism”, dvs antagandet att äldre blir allt mera dementa och taffliga. Vi som är gamla duger inte längre. Demens är en sjukdom som vem som helst kan drabbas av. Taffligheten kan jag känna av i kroppen, och visst behöver jag fundera ibland på namn och ord. Men de kommer tillbaka, och kroppen fungerar än så länge utan rullator eller käpp. Stel, ja. För gammal för det liv jag för, nej. Fortfarande är jag oftast nyfiken på livet, ännu vill jag leva. Och dö levande, när den tiden kommer. Men inte än.

Läser, en feelgood om polkagrisar och arv och pastiller – okej, men förutsägbar, och därmed tråkig. Försöker också fortsätta med Hans Gunnarssons En jävla vinter – men ledsnar och lägger av. Beror förmodligen mera på mig än författarna. Resten av gårdagens goda råbiff steks idag till middag, röd paprika till, och ett glas italienskt rödvin.

Diskar, byter ljus och kollar vedspisen igen, Den brinner. Det är svart därute, ljusen speglar sig i fönstret. Klockan är bara kvart över sju, jag ska åtminstone hålla mig vaken över Rapport. Adventsstjärnan står i fönstret i vardagsrummet, jag fick ihop den dugligt.

En tappad Dumle-kola gömmer sig på golvet, hittar den inte. Det gör kanske någon mus i natt, visar sig i morgon. Glad åt mina nya varma ulltofflor.