Fredag, lördag, sent i november

Sätter mig vid datorn igen, oklart varför. Det är inte så att jag har något viktigt att skriva eller att jag hoppas på att hamna i ”flow” om jag försöker skriva. Dagen är lång, middagen väntar, ska bara koka potatis, resten är klart. Pepparrotskött med god sås, och extra pepparrot bredvid.

Ljusen på köksbordet är tända, nya införskaffades igår. Spisen brinner, men jag irriteras av att det luktar rök i köket, från morgonens misslyckade tändningsförsök. Den vill inte riktigt med mig. Veden är torr, jag har de senaste dagarna enbart tagit in björk – men ändå. Nu försöker jag se till att fylla på innan veden hinner börja glöda och tappa fart.

Läser Hans Gunnarssons En jävla vinter och jag tappar farten. Det är hans första roman, och han är erkänt duktig på att skriva noveller. Men, förmodligen är det mitt novemberhumör som gör att jag inte kan ta det skrivna till mig. Har Storytel och annat att läsa, men just ingen lust att leta mig fram. Läsandet får vila. Boken åker in i bokhyllan under G. Numera är jag hänsynslös när jag inte omedelbart fängslas av läsandet.

Byter ljusstumpar mot ljus. De redan nerbrända hjälper till i tändandet av spisen. Ligger i mosters oranga kakburk med rådjur på (vad de nu kan ha haft med kakor att göra). Moster finns här och där i mitt hem, framför allt i form av två stickade täcken som är de skönaste man kan ha, när det är kallt i huset. En burk med hål i locket för ett snörnystan att binda ihop söndagssteken med. Bestick som hon aldrig använde, och jag inte använder nu. En etikett som talar om att ”det här är den första matta Mamma vävde i Avesta” – mattan är jag osäker på, kanske är det den där lilla gråsvarta med mönstret som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Tror den lilla mattstumpen är resterna av en längre matta. Kan inte googla eftersom jag inte vet vad det kallas.

Moster finns, mormor som är ”Mamma” ovan finns, tror faktiskt utan att kolla att alla mina döda fortfarande finns här hos mig, med mig. Ibland i form av någon ”sak”, ibland enbart i mitt minne. Vi pratar med varandra, ofta. Kanske mera nu, än då.

Här är tyst, inte bara därför att hörapparaterna ligger på bänken bakom mig. Gården har gått till vila, ingen behöver ploga bort snö, eller utfordra hjortar och änder. Det är helg.

I lugnet och tystnaden pågår mina tankar kring liv och död. Och allt annat surr som härbärgerar sig i min hjärna. Ibland kan jag tro att den går på någon sorts stimulantia, okänd för mig. Det surrar, om nätterna ligger jag och försöker komma ihåg franska räkneord, kollar när det blir dag. Det behövde korrigeras, det jag trodde att jag kom ihåg… Och sudoku som jag inte klarade av under dagen spökar för mig när det blir natt. Varför är franska räkneord viktiga, även om jag åker till Frankrike i januari? Insåg idag att jag faktiskt inte behöver ta med mig någon korkskruv, det finns säkert i lägenheten. Listan på vad som ska med lever. Glasögontvätt och ett par gamla herrnäsdukar (mjuka) ska med. Sådant jag saknade på Teneriffa känns inte aktuellt nu. Det är säkert kallare i Juan les Pins på vintern än på den spanska ön, så vissa kläder får tas bort eller läggas till. Badskor och bikini behöver jag nog inte, har varken det ena eller det andra.

Lördagen är grå, någon grad varmt ute. Vedspisen igång. Morgonsysslorna avklarade och plötsligt var det lunchdags. Resterna från gårdagens middag har nu ätits upp. Därmed blir det nog en lätt middag idag, päron och ost kanske. Den här dagen har hittills bjudit på besök av vackra domherrar, som letade mat utanför mitt fönster. Har ingen fågelmat i år, vill inte vänja några fåglar vid att äta här eftersom jag sedan är borta från nyår till och med mars.

Har paketerat två Bokbörsen-böcker, hittar dem numera lättare när det är ordning i bokhyllorna.

riktigt så här röda var inte domherrarna

Photo by Mariam on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fredag, lördag, sent i november

  1. bergalott skriver:

    ”Sätter mig vid datorn igen, oklart varför. Det är inte så att jag har något viktigt att skriva eller att jag hoppas på att hamna i ”flow” om jag försöker skriva.”

    Den meningen har jag själv med mig när jag sätter mig ner – väl medveten om att jag behöver nå världen utanför. Har distanserat mig från Facebook. Är dock in där varje dag för att följa ett par grupper.
    För mig som alltid varit väldigt social av mig och arbetat med människor, därtill familj att engagera mig i, är nuvarande situation tom och innehållslös. Självvald? Javisst. Men på sätt och vis befogad eftersom det finns så mycket att bearbeta över det som varit, är och kommer.

    Som precis nu: din mening som fick mig att förstå att det finns fler som jag. 😉
    Kraaaaaaaaaaaaaaaam ❤

    Gilla

  2. beskrivarblogg skriver:

    Gillar ditt sätt att räkna! Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s