”Får se om det blir några fler ord idag.” Min danska gäst skriver. Jag försöker skriva. Stor skillnad. Men, ”bättre spänna den sträng som brast…” eller hur det nu var, har i alla fall fingrarna på tangenterna. Annars har de ett antal gånger idag varit i vedspisen och blivit sotiga, denna dag när spisen åter vägrar samarbeta. Tur det finns kläder och el.

Middag idag blir nog den mycket goda kyckling- och grönsakssoppa vi gjorde igår, förstärkt med wannamei-räkor (tror det stavas så). Lite orientaliskt stuk, blir nog gott. Jag är inte van att laga mat utan gluten och mejeriprodukter. Steker för närvarande i rapsolja, och det går bra. Karin har med sig brödingredienser och bakar sitt bröd. Smakade vegansk ost igår, ingen höjdare – jag är glad att jag tål det mesta. Vissa maträtter äter jag aldrig, pölsa är ett exempel, men då handlar det bara om att jag inte tycker om. Sillbullar med korintsås är ett annat icke-ätbart exempel. Svärmors favoriträtt, inhandlades av mig på Östermalms-hallen för att hon ibland skulle få äta något hon verkligen tyckte om.

När nu inte vedspisen vill brinna, utan enbart ryka och glöda, så tänder jag så många ljus jag kan, fem just nu på köksbordet och två i ett köksfönster. Det danska julljuset får vila till i morgon, så att jag inte eldar på för mycket och hamnar på fel dag.  Samtidigt talar jag om för mig att jag ska se till att blåsa alla ljus innan jag går till sängs. Än har det fungerat.

Minns en brand i ett hus fullt av böcker, längs vägen från Sala till Uppsala – har glömt namnet på platsen. En brand här skulle bli lika förödande. Det skulle brinna friskt med alla mina böcker, och hjälpa föga att jag som idag har sålt fem böcker. (En av dem Karl Gerhards Katt bland hermeliner. Den har nog legat på min Bokbörsen-lista i tio år…) Fortfarande har jag nära fyra tusen böcker på Bokbörsen. Vad som händer med dem när jag är borta bekymrar mig inte, men kanske sönerna – som har förtida tillstånd till bokbål… Eller motsvarande.

Försäljningen är penningamässigt inte särskilt inbringande, men det är lite kul att älska böcker och också sälja böcker till förnyat läsande. Och jag kan alltid fantisera om köparnas namn och adresser, och varför någon vill köpa just den bok man beställt. Möter många ortsnamn som jag inte visste fanns, ibland ger postnumret en anvisning om var i landet köparen bor. Karin påpekade dessutom hur min livslånga kärlek till böcker och läsande nu manifesteras i alla mina bokhyllor (behöver en till) här i mitt hem.

Vi jämför danska och svenska ord för husgeråd. Hon letade på diskbänken efter det jag kallade ”teburken”, och såg den inte. På danska heter det (kanske) glas med te. För mig är det en glasburk med te. Burk är ibland ”dose” och ibland något annat. Vi har roligt när vi förstår och inte förstår vad den andra syftar på. Tacksam att Karin talar svensk danska (kanske tack vare en syster i Norrköping). Dansk danska skulle nog sätta mig på väl stora prov.

Men, jag läste med stort och hörbart nöje Karins ”Ordlege” där hon laborerat med -else i olika ord på danska. Hoppas det blir till nöje för flera läsare! ”Rundt Else.”

Är stimulerad och glad över samtalen vi för – de löper från clairvoyance till mina erfarenheter av Jans demens, från vår gemensamma bakgrund i Human Element, till att jag numera är så långt ifrån jobbet som handledare. Jag är ungefär femton år äldre än Karin, och vi sågs i somras för första gången efter det enda föregående mötet under en update på Westerbeke Ranch utanför San Fransisco för sisådär tjugofem år sedan.

Det här är andra mötet och vi inser att vi har mera gemensamt än vi visste. Tacksam för något i ”systemet” som ser till att sådana här möten blir av. Tacksam för att Karin frågade om ”skrivutrymme”, och tacksam för att jag vågade säga ”ja, kom hit”.