Kyrkrodd en gång

Lördag idag, Karin och jag handlade och lämnade Bokbörsen-böcker, och åkte därefter till Länna kyrka, eller snarare kyrkogården eftersom den vackra kyrkan var stängd. Kyrkan är byggd av stora stenar, den är låg och smälter in i landskapet. Vattnet in till Norrtälje löper alldeles nedanför, kanske kan man fortfarande paddla ända in till stan. Förr kom kyrkrodd till kyrkan, idag finns en bra parkering. Och en rejäl brygga.

Nya och gamla gravstenar, med namn och sysselsättningar som sätter fantasin i rörelse. Ett barn med bara ett datum angivet, symboler för född och död. En rusthållare, vad gjorde en sådan? Wikipedia lär mig att rusthåll var en gård som fick viss skattefrihet mot att man höll en beriden soldat, färdig för krigstjänstgöring. Kronan stod för vapen, gårdsägaren för resten.

Det är inte första gången jag är här, och kyrkan och kyrkogården fyller mig som alltid med frid.

När vi kom tillbaka hem vägledde mig Karin genom en guidad meditation, för att få fatt i vad det är i mig som hindrar mig från att skriva just nu. De som dök upp var mormor och mamma, och vi förde samtal som kanske var befriande för oss alla. Jag lyckades tacka dem för kärlek och stöd, och samtidigt tala om för dem att jag inte längre ville känna mig hindrad av deras kritiska närvaro. Kritik som förmodligen bottnade i omtanke.

Tror att jag lyckades lägga det jag upplevt som kritik på ett mera omtänksamt ställe, och vi tog oss en provperiod. Mamma var mest tyst, men ändå stödjande. Om jag inte kan befria mig från det inflytande som inte hjälper mig i mitt skrivande, så får vi ta en ny prövning. Vi glömde sätta en tidsgräns, mormor och jag.

Kroppen reagerade först med en nacke som gjorde ont. Mot slutet av meditationen gjorde den inte det längre… Jag var trött och urlakad efter vår session, och tacksam. Det är gott med vänner som har allehanda kompetenser, och som är omsorgsfulla och kärleksfulla.

Nu ska vi så småningom laga risotto med avioriris, champinjoner, lök och vitlök (tror jag), kanske de stora räkorna också. Har i alla fall tagit fram dem ur frysen. Det är Karin som kan laga risotto. Sallad med diverse grönt, rött och gult till. Av okänd anledning har jag en påse med riven vegansk ost i frysen, den kanske passar in här också.

Nu en Dry Martini.

Photo by Damir Mijailovic on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s