Onsdag, torsdag – ibland går det fort

Onsdag, snö, vägkaos. Och en bokköpare som tycker att jag ska åka in till Norrtälje och överlämna den bok han beställt (för 30 kr + frakt, totalt 94 kr) eftersom den måste postas till utlandet i morgon bitti. Har talat om att jag kan möta honom utanför Flygfyren i morgon, eftersom jag då ändå måste in till Norrtälje. Och sagt att han kan ångra sitt köp, och tala om det för mig, eftersom jag annars postar boken i morgon… Han väckte mig halv ett med SMS. Nu har han inte hörts av mera. Frustrerande.

Kollar börsen, som den här veckan börjar bli glädjande, mina förluster minskar eftersom Bico gått upp och faktiskt går med vinst för första gången på mycket länge. Vet att allt kan vända igen. (Torsdag vände det neråt igen…)

I morgon förmiddag får jag gå ut och skotta fram bilen… Idag stannar jag inne.

Höstens andra skrivkurs avslutas i kväll med zoom-möte. Jorun Modén är en mycket sympatisk, vacker och skicklig kursledare. Och hon ger fenomenalt bra återkoppling, hjälpsam och alltid med respekt. Härligt också med en grupp andra skrivande människor att dela erfarenheter och texter med. Nu ska jag bara försöka använda alla lärdomar när jag skriver vidare under vintern på berättelsen om Kristina och Andrès på Teneriffa. Har väldigt klart för mig att mycket behöver tas bort, läggas till, och ”miljöer penslas på” här och där. Dialoger. Gestaltning och inte bara berättande. Finns material att ta av. Handlar nog mest om skrivdisciplin.

Kom ihåg att dra fram soptunnorna för tömning i morgon. (Det visade sig att jag åter tagit fel på vecka, tunnorna töms inte förrän den 22.)

Läste en text av Per Wästberg idag (från SvD tror jag), där han beskrev hur han inte längre har bråttom. Ingenting brådskar längre, han tar tacksamt emot varje dag, varje soluppgång och nedgång. Han är 89 år om jag minns rätt – och hans ord pratade också med mig. Visst får jag för mig att jag har bråttom ibland, men det är länge sedan jag slutade att springa efter bussar. Kanske kan det verka absurt att inte ha bråttom när den tid man/jag/han har kvar för varje dag blir allt kortare. Ändå förstår jag vad han skrev. Inte så att jag tar hand om varje dag efter bästa förmåga, långt ifrån. Men någonstans finns ett lugn i vetskapen att jag får en dag till. Ett tag till. När jag klev upp i morse fräste jag åt snöfall och kyla, men såg samtidigt hur vacker min omgivning är just nu.

Säkert morrar jag igen i morgon medan jag skottar och borstar och skrapar fram bilen.

Bilen var rejält översnöad, men snön var lätt att borsta bort. Minus 18 grader i morse, något lägre när jag åkte in till Norrtälje för återbesök på kirurgmottagningen (hemorrojdkoll). Träffade min bokköpare på Flygfyren, som åkt buss från Stockholm för att köpa en bok för 30 kronor. Så här slapp han betala för frakten och fick boken snabbare. Jag handlade lite och var på sjukhuset vid 13-tiden. Snabb återkoppling och undersökning, beslut om koloskopi av hela tarmen eftersom det fortfarande fanns spår av blod i proverna.

Talade om att jag åker bort på tre månader den 3 januari, de skulle göra vad de kunde, men lovade inget. Bra att de är noga, även om läkaren nog trodde att det var de små hemorrojderna som spökade. Kollade om jag gått ner i vikt – nej, tvärtom. Anhöriga med tarmcancer, nej. Rätt svar uppenbarligen. Får väl se om undersökningen hinns med före jul och nyår, annars får den vänta tills jag är hemma igen.

Nu får jag försöka låta bli att fundera på detta. Jag har inga besvär, inte av de möjligen småblödande sakerna heller. En eloge till de tre kvinnliga läkare på Norrtälje sjukhus som jag träffat på sistone. Kunniga, noggranna och trevliga.

Jag glömde slänga mina sorterade sopor. De får stå kvar i bilen.

Tankade idag med 1 kr/liter i medlemsrabatt hos Circle K. Mer än vad regeringen tycks lyckas med. Gällde dock enbart en gång (tror jag). Farbrorn i bilen framför mig fyllde tre röda bensindunkar. Plötsligt verkar alla göra vad de kan för att spara, el och pengar. Någon sorts medvetande har väckts av den otrevliga omvärld vi just nu har. Jag handlar mat på extrapriser, hämtar ut Icas ”stammisgåvor” också när de inte är speciellt lockande (idag urkärnade oliver, jag tog svarta, går kanske att äta, föredrar annars med kärnor). Färre kunder syns på parkeringen utanför Flygfyren, också en torsdag då det annars är fullt.

Jag spar inte in på gin och Marezzo, vill ha en Dry Martini emellanåt. Calvados, Gammeldansk och Akvavit står i kylen och har stått länge. Får stå. Kommer inte att hinna tömma kyl och frys på innehåll innan jag åker. Något kan jag lämna hos sonen (lök t ex, oöppnad ost och halloumi, Feta), har sorterat bort sådant som redan legat för länge. Och så får jag äta det som finns. Idag handlade jag enbart ansjovis, vill nog göra en liten Jansson till jul.

Jag har förmodligen trott att löken var slut i skafferiet, flera gånger…
Photo by Ylanite Koppens on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s