Långsam onsdag

Vad i all världen ska jag göra nu, när jag löst båda DNs svåraste sudoku, och Wordle och Ordlig. Tinar räkor (jo, det får jag äta idag och i morgon, därefter är det flytande mat, och till sist ”klara vätskor” på nyårsafton och nyårsdagen)… Inte bubbel. Har avocado som också är tillåtet nu.

Små flikar av blått syns på en molnig himmel, runt fem grader kallt idag. Växlande väder kan det nog kallas.

Har pratat med mina systrar. Äter lunch, kiwi skuren i skivor och banan dito.

Så är jag där igen – vad göra nu? Skriva. Drömmer (bokstavligt, nattetid) om att utsätta Kristina och Andrès för något missförstånd, ett första gräl, en stund när ingen av dem är villig att ens försöka förstå den andra. Har bara inte hittat anledningen, glömde drömma den. De får vila tills jag är i Frankrike (som om det skulle förlösa något).

Om jag inte skulle fortsätta skriva om Kristina och Andrès, vad skulle jag då skriva?

Det tema jag känner bäst är den åldrande kvinnan, med ett långt liv bakom sig och en kortare framtid. Hon som inte riktigt känner igen sig i spegeln, som inte längre litar på att kroppen ska fungera som den ”alltid” gjort. Hon som faktiskt fortfarande längtar efter en mans närvaro i livet, inte nödvändigtvis varje dag. En rimligt frisk och nyfiken man, som gillar att laga mat, samtala, läsa, älska bäst de kan.

Den här kvinnan samtalar för det mesta med sig själv, och det blir ganska ensidigt och ibland tjatigt. Inte så intressant att läsa om, kan jag tänka. Hon är inte tråkig, emellanåt ger hon prov på sin humor, och hon är allmänbildad. Är det bara vi gamla som är det idag? Ord har hon alltid gillat, och ord använder hon.

Hör dåligt sedan många år, använder hörapparater i båda öronen. Och tar ut dem när hon inte vill eller behöver lyssna och höra. Än så länge har hon varken käpp eller rullator, har klarat sig från benbrott. Hon har bytt ut en höft, med gott resultat. Gallan är bortopererad, närmast står en koloskopi på programmet. Dagen före avfärd till Frankrike. Håret är grått, och tunnare än det varit men ännu tjockt. Tänderna numera välvårdade.

Visst dricker hon onödigt gärna en Dry Martini, och/eller vin till middagen. Än inga återställare nästa dag. Hon intalar sig att det väl inte spelar så stor roll nu när hon ändå är så här gammal. Församlingen uppmärksammade hennes ålder med en amaryllis till jul.

Oroande tankar drabbar förstås även henne ibland. Hur länge kommer hon att klara av att bo ensam så här långt ute på landet, hur länge kan hon köra bil? Vad händer om hon blir sjuk och inte kan klara sig själv, som hittills? Et cetera. De här tankarna jagar hon på flykten genom att ”mantra”, köra ett nonsensord om och om igen för att förvilla hjärnan. Det hjälper för det mesta.

Jag hämtar posten – sjukresekort så att jag kan beställa taxi till och från sjukhuset på måndag. En fin bok, Rundt om Else, av Karin Zastrow, min danska vän. Tänkvärd och humoristisk lek med ord som slutar på ”else”.  Roligt att se den i färdigt skick. Tack Karin. Plus vackert julkort från Nina och Charlie, tack för det med. Klockan är fyra på onsdagseftermiddagen, det är mörkt men nymånens skära skymtar på himlen.

Inte min himmel
Photo by Ozan u0130brahim Vergili on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s