Antibes ToR aux pieds

4 januari 2023.  Sitter utmattad på balkongen och ser ut över havet. På stranden tränar en husse sin hund, den stannar när han går ifrån den och kommer lycklig till honom när han gör en gest. Hunden är otrolig. Husse kastar en boll med snöre långt bort, hunden väntar tills den får tillstånd att hämta. Roligt att se.

Två cyklister – visar det sig när de ska ta sig ifrån stranden, dessförinnan var de enbart en ung man och hans unga kvinna. Han badade. När han väl fått på sig kläder igen lyfte de fram cyklarna och drog. Han bar sin cykel, hon ledde sin.

På promenaden syns diverse fortskaffningsmedel: en mamma och hennes lille son kör sparkbräda – heter det så? – och andra personer cyklar, eller använder elcyklar. På vägen far motorcyklar, bilar och bussar.

Jag gick, längre än jag tänkt. När jag väl kom till Antibes och hittade marknaden var den inte lika härlig som jag kom ihåg. Off season. Gick omkring i gamla Antibes, såg marinan där otroliga båtar låg, såg också mindre pretentiösa – men tillräckligt – ankarplatser för just nu oanvända båtar. Gick runt. Började gå hemåt, men någonstans bestämde jag mig för att följa kusten. Utan att ha en aning om hur långt det var…

X antal timmar därefter, och med fötter och ben som inte vill gå alls längre, är jag hemma. Stegräknaren kallar mig nu för ”vandrare”, rekord med nära 27 000 steg idag. Sådana rekord tänker jag nog inte slå igen, det var nätt att jag trodde mig om att orka hem.

På plussidan kan jag notera att jag pratat med två äldre franska damer, på franska. Den senare, på en bänk i Juan les Pins, talade om att min franska var utan accent, och att det var bra. Vi lyckades önska varandra en trevlig eftermiddag efter samtal där jag förstod hälften. Det räckte. Hon var 87 år, väl påklädd och noterade att jag nog tyckte att det var varmt, eftersom jag satt i T-shirt. Så var det.

Nu på balkongen, med vatten, oliver och Dry Martini inom räckhåll. En härlig bok dessutom, Mumin och tillvarons gåta av Jukka Laajarinne. Riktigt spännande, tacksam mot den som ställt den i Leifs bokhylla.

Det är fint att sitta här och se alla som promenerar längs stranden. Tidigare var här många serveringar, nu är de borta. Det finns antagligen tillräckligt många ändå.

Var på väg in i ett bageri i Antibes, men kön var för lång, ända ut i gatan, kanske trettio personer som ville handla där. Borgar förmodligen för god kvalitet på bröd och annat bakat. Så jag nöjer mig med gårdagens bröd, och päronkaka, det blir en lasagne ur frysen till middag. Kan inte ens tänka mig att gå ut och äta. Med betoning på gå.

Tog med mig en Le Monde som låg på en mur och såg övergiven ut. Dagens datum. Där finns bland mycket annat intressant en helsida om hur Sverige förstör de skogar vi haft, och hur lite vi nu har kvar. Detta skrivs om i Frankrike, men i Sverige hörs väldigt lite. Gläder mig åt att förstå en hel del när jag läser franska, och lite mer än jag kanske trott när någon talar med mig. Inte slänger ur sig några ord i förbifarten, det klarar jag inte. Men gamla vänliga damer går bra.

5 januari 2023 – mör i ben och kropp idag, men det gick bättre att röra sig/mig fram på förmiddagen… Gick till Casino och handlade, köpte lammkotletter och lite annat i en liten butik alldeles nära. Kånkade hem, rygga och kasse. Suttit på balkongen insmord med solskydd, nu inomhus med fleece – lite solfrossa, och lite kyligare när solen inte ligger rakt på. Glömde telefonen hemma, så de steg jag trots allt gick idag mättes inte.

I morgon ska jag kolla var och hur man slänger sopor. Och gå bort till marknaden och kanske loppis vid Square Du Lys. Ska nog investera i en dramaten-kärra också här, den kan få stå kvar när jag åker hem.

Har haft en skön dag, läst ut en Lucy Diamond (lättläst) och fortsätter läsa om Mumindalens befolkning och Heidegger, Camus, Kierkegaard och Sartre.

Har slängt två burkar med lite mögligt (?) Nescafé. Liksom ett par rödlökar som var misstänkt mjuka. Köpte idag te som jag trodde var i lösvikt, visade sig vara påsar. Så nu finns det tepåsar en masse här. Vill ha gott löst te, i en stor mugg – som inte heller finns här. Får leta vidare. Någonstans finns både det ena och det andra, men inte på Casino. Glad att här fanns Dry Martini-glas även om de är små.

Lyckas få igång internet!! Heja mig!

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s