Lördag med bussutflykt

Bussutflykt idag, A-linjen gratis till Antibes och vidare mot Valbonne. Klev av vid Carrefour (jag som inte gillar köpcentra) och knallade omkring därinne en bra stund. Köpte bland annat en låda med tolv ostron, fine Claire som visade sig vara fjorton. Så försökte jag hitta hållplats för att åka tillbaka mot Antibes och JLP, höll på att fortsätta mot Valbonne, men dirigerades rätt av en vänlig busschaufför. Lång väntetid, lördagstrafik – men så småningom kom linje 6 som gick mot Antibes. Okänd väg. Gratis även den.

Visste att jag behövde hitta en linje A för att komma ända hem, klev av i Antibes och väntade ännu någon halvtimme på rätt buss. Trött på att bära kasse full med mat var jag äntligen hemma vid halv 4-tiden på eftermiddagen. Klockan halv fem hade jag öppnat alla ostron och åt dem i falnande sol på balkongen, med lätt rosévin till. Stolt att jag fick upp ostronen utan att sätta kniven i mig själv, och utan alltför mycket ”skräp” i spadet. Så himla gott, absolut ingen citron till, ingen vinäger heller. Naturella.

Nu är klockan sex och det är mörkt därute. Tidigare idag var bukten full av segelbåtar, kanske ett trettiotal. Och många människor promenerade längs stranden, lyckliga hundar jagade varandra och hade kul.

Som vanligt trött i kroppen, men idag har jag faktiskt ”bara” gått 6 400 steg. Att jag bar en tung kasse räknas inte. När jag ändå var i en välförsedd butik försökte jag hitta chinos med många fickor. Fanns inte – men inser nu att jag nog borde gått och kollat bland herrkläderna. Hade Ulfs gamla mörkblå Boss-brallor i sidenblandning på mig idag, med uppvik längst ner. Sköna, halvfodrade, tyvärr bara två fickor. Lilla ryggsäcken med hemifrån, och så småningom dessutom en Carrefour-kasse i blått – fick flytta på en bunt orange och gula kassar innan jag kom åt den. Lärde mig också att den lilla rullkorgen jag handlat i skulle lämnas innanför kassan. Varje dag någon liten ny kunskap.

I morse, innan jag stoppat hörapparaterna i öronen, hörde jag inte att någon knackade på ytterdörren. Den öppnades och utanför stod en äldre dam, som såg lite förskräckt ut när hon såg mig. Hon bad genast om ursäkt, jag viftade med mina hörapparater och satte in dem. På min knackiga franska tror jag att jag lyckades berätta för henne att jag ville att hon skulle städa och tvätta när jag åkt hem, den 25 mars. Leif hade informerat henne om att jag bor här, och hon hade med sig hans tvätt i en kasse. Den kassen får bli min tvättkorg, men jag behöver ingen som vare sig städar eller tvättar medan jag är här. Har torkat av alla golv idag innan jag gav mig ut, och tvättade häromdagen.

Nu behöver jag inte handla någonting på flera dagar – har sallad, tomater, avocado, bananer, äpplen, clementiner, purjolök, ett par potatisar, lammkotletter, bläckfisk i bitar till sallad, torkad spansk korv, gott bröd, Mars-bitar och någon sorts efterrättskaka, pastels de nata. Googlar och lär mig att det är ett fluffigt portugisiskt bakverk med äggkräm. Har smakat en och den gick ner. (Såg att svenska Arla har recept på den här kakan.)

Jag har te och kaffe, vin och andra nödiga drycker också. Hittade till och med både wasabi och inlagd ingefära idag, så nu kan jag handla sushi om jag hittar någon framöver. I morgon är det söndag, och det verkar bli ungefär samma väder som idag. Runt 9 grader under natten, upp till 16-17 när det är som varmast under dagen. Så skönt att ha balkongen, med markis som kan dras ner lite om solen blir för stark.

Har just inte sett några andra människor här i huset, bara en kvinna som vänligt frågade om jag hade nyckel när jag skulle ner med soporna. Och en annan dam, som såg snörpigt sur ut när jag mötte henne i trappen, när hissen inte fungerade. En svarade med bonjour på min hälsning, en gjorde det inte.

Snart är ännu en dag h.är till ända. Inga stora upplevelser, men ändå mycket innehåll. Och tacksamhet.

Lagom trött och lätt vindögd – före ostron & vin

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lördag med bussutflykt

  1. Fredrik i EU skriver:

    Jag har fortfarande inte lärt mig uppskatta ostron…undrar om det kommer att hända…?

    Gilla

  2. Petras skriver:

    Länge sen jag åt ostron , de var salta och goda minns jag .

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s