Soligt och kyligt. 8 grader när klockan snart är 10. Lär inte ta sig högre än 11-12 under dagen, hoppas solen stannar kvar. Det varnades för regn, men jag har inte sett något. Havet är kraftfullt, vågorna gräver sig in i stranden. Igår eftermiddag såg jag ett par vindsurfare, som fick god fart. Idag är havet än så länge tomt på folk.

Har just duschat och tvättat håret och sitter med huvudet blött, ingen hårtork. Kollar att det faktiskt är tisdag idag. Sitter en kort stund i solen på balkongen, men det är kallt när det kommer ett moln. Går in.

Och ut, för att handla lite på Casino. Såg ut att ha regnat i natt. Det blåser kraftigt, skönt att komma hem igen fort. Mötte min finske granne i korridoren, och sa ”bonjour”…

Det målas om i korridoren idag, och golven är täckta av plast, men det syns inte var det kanske har spillts färg – hoppas jag inte bär in någon i lägenheten. En stund i solen ute på balkongen, igen – men den blev mycket kort, nu samlas molnen, vinden är stark.

Läser lite i Mumin-boken, fikar och funderar på vad jag ska äta till middag. Har sallad, tomater, paprika, squash, champinjoner, en bakpotatis, purjolök, röd lök, vitlök, Crème fraiche, Philadelphia-cheese naturell, majonnäs (kan bli röra till bakpotatisen), lite lantpaté, cornichons, goda oliver. Det blir nog middag idag också. Om sådär fem-sex timmar.

Utan hörapparaterna lever jag i en förunderligt tyst värld. Om jag är utomhus (på balkongen) hör jag fortfarande havet, åtminstone en dag som denna, och tåget. Inne med stängd dörr ut är det tyst.

Spelar nu en författarkollegas spotifylista och försöker skriva till den – gillar musiken, men den är full av meningsfyllda ord som gör att jag tappar bort mina egna. Tror jag – ska fortsätta skriva. Det är så länge sedan jag verkligen lyssnade till musik, jag har numera inga preferenser. Det jag tyckte om förr ger mig inte det jag söker idag. Tror jag ska försöka hitta musik utan ord.

Nu har jag 70-talets ”road trip” i öronen, visserligen ord där också – men mera musik. Det dunkar i hela kroppen, inser att fingrarna försöker röra sig i takt med det jag lyssnar till. Lite kul. Nu Dire Straits – som jag minns Ulf gillade.

Men det är ju inte musiken jag ska skriva om. Jag ska berätta hur Kristina hanterar sin romans med Andrès där på Teneriffa. Vad hon tvekar om, oroar sig för, vill och inte vill. Hon är velig. Inte kan hon flytta till ön för gott, och inte kan han flytta till Sverige för gott. Kan de ändå fortsätta älska varandra? Vad kan det kosta av emotionellt engagemang och kanske svek? Hon är inte alls säker på att det inte blir hon som kanske sviker. Det har hon gjort tidigare…

Hon kommer ingenstans genom att sitta ensam och försöka tänka sin eller deras framtid. Hon ska prata med Andrès i kväll. Han bjuder på middag hemma hos sig, och hon tänker vila en stund innan hon gör sig i ordning.

Kanske klarar jag att skriva också till ord om musiken är tillräckligt rivig och stark. Glad blir jag i alla fall, just nu Walk of life. Kan inte sitta still. You want it darker med Leonard Cohen gör mig lite mera stillsam – gillar hans slitna röst i de flesta av de låtar han spelade in. Focus Flow är musik utan ord, tror jag gillar – lyssnar i alla fall. Och sparar. Det är så länge sedan jag hade Spotify att jag glömt hur man använder det…

Hittar dock Elisabeth Hermodsson och Disa Nilssons visor – och blir glad.