16 000

Fredag 20 jan 2023 – promenad in till Antibes via President Wilson, till Le Marché och en fika med kanelbulle ”dansk modell”, och mera promenader i stan tills jag äntligen hittade tillbaka till hållplatsen ”off” Wilson och ligne A till Juan les Pins, eller Antibes les Pins, som det också kallas. Som vanligt har jag gått alldeles för mycket – 16 000 steg idag, en dryg mil. Mina knän gillar inte det riktigt – men nu vilar de och jag i fåtöljen därhemma. Jag äter oliver, spansk torkad korv (med lite för stora fläskbitar i) och dricker en Dry Martini.

Klockan är halv fem, har suttit i solen på balkongen också, men gick in när det blev för varmt. Strålande sol hela dagen. Folk på stranden går och petar i högarna med diverse som spolades upp häromdagen när det blåste kraftigt. Undrar vad de hittar.

Skönt att jag torkade alla golv innan jag gick ut. När jag väl kom tillbaka, skulle jag inte ha orkat. Middag idag blir den sushi som är över från igår, med soja, wasabi och inlagd ingefära, kanske lite sallad också. Har både endive och maché i kylen, tomater, paprika och ett par fina bruna champinjoner också. Det går ingen nöd på mig. Att det är fredag spelar ingen roll för mig, jag noterar det enbart för att hålla någon koll på dagarna.

Letade idag i Antibes efter en vitlöksrivare, ett fat i porslin med ”rivjärn” för vitlöksklyftor. Ingen nödvändighet, har tack vare Nina en utmärkt vitlökspress därhemma i Addarsnäs, men ändå. Hittade ingen.

Le Marché är lite tam så här års, men kul ändå att se alla fräscha grönsaker och frukt, och all ost som jag inte känner till – och därför inte köper… Har också lärt mig idag att den dubbel espresso är en väldigt liten kopp kaffe, god men mycket liten. Såg Kristina Svensson som givit ut böcker om Nice, men var för feg att ge mig tillkänna.

Lite svårt att veta hur man ska klä sig – kallt på morgonen, och varmt fram på dagen. Och så kyligt igen när det börjar bli kväll. Jag kör med avtagbara lager, och lilla ryggsäcken att stoppa överflödiga kläder i. Parkan används enbart om regn väntas.

Har hela dagen försökt komma ihåg vad ”loppis” heter på franska, fick ett förslag av Hanna L häromdagen – har redan glömt. ”Brocante” är ordet jag letar efter. Är nog inga sådana heller nu när säsongen inte har börjat. Har sett att butiker som är ”årstidsstängda” öppnar igen i början av februari.

Elva grader varmt nu när klockan är strax efter fem. Bara tre-fyra i natt. Vinter i Juan les Pins.

Plockar fram ingredienserna till salladen, sushin får vänta i kylen tills det är dags. Har en avocado, men den får nog också vänta till i morgon. Blir den övermogen så är det så. Bästa köttbit jag hittat var på Monoprix i St Laurent du Var – och dit vill jag inte igen, fullkomligt hatade alla trapporna där (för att komma till rätt ställe, åt rätt håll, på järnvägen). Köpte ”gigot” på Carrefour och har lärt mig att det är ungefär lammkotlett med ben. Inget fel på den, men den andra var bättre. Tyvärr jag glömt vad just den styckningsdetaljen heter… Var oxkött, inte lamm.

Lapin är kanin och det är jag inte intresserad av, även om jag kan äta det om det bjuds. Och anka har jag ännu inte inhandlat, men gör kanske framöver. När Nina kommer och vi är två som ska äta. Helst vill jag ha färska produkter, i ankans fall inte ”confit”. Kul att lära sig mera om vardagsvaror, det var inget franskaläraren i Avesta lärde ut, då för många år sedan. Nu är jag osäker på vem som undervisade i franska, var det kanske Bertil Persson? Tror mig minnas (kan ha helt fel) att hans hustru, ”fröken Lind”, var den lärare i slöjd som alltid fick mig att repa upp och göra om. Resultat – ovilja att handarbeta än idag. Onödig kunskap idag. Glad att några vittrande spår finns kvar.

När jag väl sover om nätterna så drömmer jag de mest virriga drömmar. I natt räknades passagerare som överlevt en flygkrasch, och en saknades. 91 skulle ha varit 92. Och jag visste att det var Ulf som saknades, och att han fanns i kylrummet, möjligen i frysrummet. Hur och varför har jag inget minne av. Kändes inget vidare när jag vaknade, men olusten gick över.

Kanske inte så konstigt att nätterna blir antingen vakna mera än sovande, eller fyllda av drömmar. Tillvaron här är en annan än den därhemma, på många sätt skönare och mera välbehaglig. På andra sätt främmande och okänd, svårhanterlig om inte annat på grund av språksvårigheter. Engelska går inte bättre här än i Spanien, så turistort detta än är. Och min franska är rudimentär, men när jag väl får upp ångan gör jag mig förstådd.

Nu har jag ätit sushi (minus det mesta av det nu torra riset), jättegod sallad och ett glas rosé. Diskat och plockat undan. Kvart över sex är det becksvart utanför fönstren. Om någon timme, eller så, talar kroppen om för mig att det är dags att lägga mig.

Photo by Valeria Boltneva on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s