Fredag igen, den här gången den 27 januari 2023. Har varit här i drygt tre veckor. Tiden går fort. Städat, duschat och tvättat håret (i den ordningen), gått min promenad (med stegräknaren avslagen, men tror ungefär som igår, ca 6 000 steg). Tvättat.

Och just rensat gambas till de rostade grönsakerna som är över från igår. Räkskalen får tillbringa natten på balkongen, ids inte gå ner i källaren med soppåsen. Har köpt rouille, och har sallad. Det blir en bra middag så småningom. Nu har solen försvunnit in i molnen och det är genast lite kyligare, även inne. Ett lakan hänger kvar på torkställningen, kanske tar jag in det lite senare.

Klockan är kvart i fyra på eftermiddagen. Och här är ljuvligt tyst när jag väl kommer ihåg att ta ur hörapparaterna. (Har dem bara i när jag går ut, om det skulle vara något jag behöver höra.)

Hittade min värds våg idag när jag städade. Det verkar inte som om jag gått upp i vikt, snarare kanske lite ner. Det är bra, gillar inte min runda mage. Den lär inte försvinna, men får gärna bli lite mindre omfångsrik.

Någon vinner fem miljoner på trav, och känner sig alldeles tom. Kanske blir det så, jag lär inte få uppleva det. Enda chansen är om mina två Postkod-lotter skulle utfalla med storvinst… Och kanske skulle jag då känna som den 80-åring som vann 16 miljoner häromveckan, ”varför kunde inte det här hända för 20 år sedan”. Vad ska jag med miljoner till, nu? Något för mina barn och barnbarn att ärva förstås, det lär inte bli mycket annars.

Två champagnesprutande drygt medelålders skotska människor fick en storvinst häromåret, flera miljarder. De lär ha gjort av med en miljon per vecka sedan dess. Lyckliga? Tveksamt. En sorts prestation är det ju, men kul var det nog inte.

Eget bra boende lockar mig, fortfarande på landet – men i ett bekvämt och välisolerat hus, kanske med bergvärme. Såg i kvällspressen en rubrik om en 94-årig man som just byggt sig en ny villa. ”Jag är alldeles för pigg för äldreboende.” Det kändes uppmuntrande.

Så värst mycket mera önskelista har jag inte, inget som pengar kan köpa.

Det börjar mörkna. Jag har ännu inte hittat ljus som passar i ljusstakarna här. Ljusen är för smala och jag lindar aluminiumfolie runt dem nertill. Det fungerar så där. Just nu stirrar jag på ett ljus som lutar kraftigt åt höger… Jag har inte tänt det.

Min vän och hyresvärd har utmärkta lampor placerade här och där. Ljusen tjänar bara som mysfaktorer (förutsatt att de håller sig kvar i stakarna). På bardisken står dessutom en stiliserad elektrisk ljusstake, lite julig så där. Den tar jag nog undan när jag bara kommer på var jag ska stoppa den. En liten söt tomte också, han har gjort sitt för den gångna julen.

Kollar var Les Vieux Murs ligger, på kartan över Antibes. Nina som kommer till Nice nästa vecka vill gå dit och äta, har fått restaurangen rekommenderad. Jag vet var den finns, hittar dit om jag först hittar till Le Marché Provencal. Tycker det mest verkar dyrt när jag kollar recensionerna. Å andra sidan finns det nog inte många mindre dyra (billiga låter så trist) och ändå bra krogar. Här eller annanstans.

Idag har jag lovat mig själv att inte sätta på fläkten när jag lagar mat. Utan hörapparater hör jag den inte och glömmer att stänga av den… Bättre att vädra ut matoset, än ha fläkten gå för länge.

Försöker tillämpa nyligen inlärt svenskt el-beteende även här. Kör inte elementen mera än min kropp säger är nödvändigt. Inget på i sovrummet under natten till exempel. Sover bättre i aningen svalare rum. Morgnarna är en annan sak. Då vill jag inte gå ur sängen. Gör det ändå, och ut i vardagsrummet och sätter på det lilla elementet där. Annars blir inte frukosten så njutbar som den annars kan vara. Hoppas min hyresvärd inte får spader när nästa elräkning kommer…

Jag gör ju också något jag inte tror han gör så ofta – lagar mat hemma, använder ugnen, och tvättmaskinen. Inte diskmaskinen, sådana har jag aldrig vant mig vid. Minns med ett leende hur en av sönernas unga kusiner undrade hur man gjorde för att diska utan diskmaskin. Tror han lärde sig det hos oss.

 Snart har jag varit här en månad. Jag har inte skrivit vidare på berättelsen om Kristina och Andrès, bara skvätt lite ord här och där. Ändå tror jag fortfarande att den romanen kan vara viktig. Ett inlägg i synen på äldre människor, gamla människor och våra behov av kärlek, sex och gemenskap. Sällskap.

Många tycks bli generade av den teveserie som går nu, Hotell Romantik. Jag kan hålla med om att vissa inslag är svårsmälta, typ ”man kör kvinna i skottkärra”, jag gillar heller inte programledarnas kämpahurtiga jobbande. Men jag gillar att äldre män och kvinnor trivs tillsammans, har roligt, har kanske sex, pratar med varandra, möter varandra. Har några dagar på ett hotell ingen av dem annars skulle bott på (för dyrt). Träffar människor de aldrig annars skulle ha mött. Och kanske hittar några av dem hem, till den gemenskap de längtar efter. Det är inte dåligt. Det är definitivt inget att bli generad över.