Jag är numera inte enbart farmor, jag är ”gammelfarmor” – sonsonen och hans kvinna fick en dotter igår. Tacksam att få vara med, även om jag är borta.

Kvart i elva är det dags för förmiddagsfika. Kall morgon, 6 grader vid niotiden. Nu 8 och lätt regn säger ”vädret”. Sol och 10 grader mitt på dagen, jag får klä på mig när jag går ut.

Ska handla Avorio-ris, och buljongtärningar, och göra risotto någon dag. I morgon kanske, har gambas, champinjoner, purjo, tomater, vitlök – behöver nog någon chili eller paprika också. Hittade ingen chili, får gå ändå. Köpte en ost också, som fick stängas in i plastpåse för att inte dofta ner hela kylen.

Idag tror jag det blir enkel middag, en stekt brödskiva, ett stekt ägg och ett par skivor av det som här kallas bacon. Sallad och tomater till. Och ketchup, har köpt en liten flaska. Plus den instängda osten. Åt en sen lunch när jag kom hem, med naturell yoghurt och ett äpple.

Mejl från min vän och hyresvärd talar om att soffan i rummet är en bäddsoffa. Löser bäddproblemet när någon kommer på besök.

Promenaden idag blev 7 300 steg, jag är nöjd och lagom trött i fötter och ben. Har suttit en stund på balkongen innan solen försvinner. Nu är det lite svalt inomhus igen, ungefär 12 grader ute (solen hjälper till ännu en stund).

Jag ser alla hundar som är ute och går med sina respektive – och inser att det naturligtvis blir massor av hundskit. Tyvärr plockar inte alla upp efter sin hund, och det innebär att den som är ute och går utan hund måste se upp. Eller snarare ner, och undvika att kliva i skiten. Det syns tyvärr också att många missar och kliver fel… Än har jag klarat mig, men förundras över beteendet.

Har just förstått att den nya lilla flickan i familjen heter Mileah. Googlare som jag är kollar jag och finner –

”The name Mileah is primarily a female name of Hawaiian origin that means Of The Sea Or Bitter.

Hawaiian form of Mary.” Syrran hittade en koppling till samiskt namn. Kärt barn…

Fint på ett ovant sätt. Välkommen till oss, lilla Mileah. Ser fram emot att träffa dig, och dina föräldrar, när jag är hemma igen i slutet av mars.

Undrar vem i Kina som läser min blogg. Vänner i Europa och i USA kan jag tänka mig, men Kina?

Markisen fladdrar i vinden som ökat.

I morgon ser det ut att bli sol och vackert hela dagen, inget regn.

Jag behöver manikyr, och pedikyr, massage också. Är inte ute efter konstgeleade långa naglar, men snygga. Och fötterna behöver tas om hand, liksom kroppen i övrigt. Någonstans här i JLP har jag sett ett massageställe som kändes proffsigt, undrar var? Nåja, jag hittar det någon gång.

Tittar på mina händer. Fullt med fläckar/fräknar, och minns plötsligt hur jag tyckte att det var förfärligt att vara fräknig när jag växte upp. Det är inte roligare nu, men lättare att strunta i. Eftersom det ändå inte är något att göra åt åldrandet – utom de så kallade skönhets-operationerna – så handlar det om acceptans. Och att tycka om sig ändå. Här blir det aldrig några fillers, eller annat jox för att skapa ett stelnat ansikte utan skrynklor. Mitt ansikte får tala om att jag levt, och lever. Gillar en manlig kompis på FB, Göran E, som är precis som han är på alla bilder – och låter sina barnbarn måla honom dessutom. Kärlek kallar jag sådant, och sund självkänsla.

Vaknar till en kall söndagsmorgon, bara tre grader. Nu kvart över nio börjar solen värma upp, temperaturen ute har stigit till fem. Promenaden får vänta några timmar. Det verkar inte blåsa.

Ser på FB en skrivtävling där det handlar om att skicka in de första fem sidorna av sin roman eller vad det nu är ”man” skriver. På engelska. Hoppas inte resten också ska vara på engelska, då blir det oöverkomligt. De första fem sidorna (max 1 700 ord), ja, kanske… Mitten av mars slutdatum.

De första sidorna i en bok är onekligen viktiga. Har roat mig med att kolla första meningarna i böcker – och ibland får de mig att genast vilja läsa mera, ibland inte. Mina egna, sidor eller meningar, duger inte riktigt. Ännu.

Temat i boken om Kristina och Andrès ligger i tiden. Hotell Romantik på teve, äldre människor som aktivt söker partners, dansar, har roligt – lever, trots att de är 65+, där går kvalgränsen.

K&A är lite äldre än så, men fortfarande lever de, ännu vill de älska och älskas. Även om Andrès nog börjat fundera på om han verkligen vill/kan/orkar med att leva både i Sverige och Spanien. Just nu är Kristina på väg hem efter sina tre månader på Teneriffa, Andrès har råkat ut för en bilolycka och hon stannar bara länge nog för att veta att han inte är svårt skadad. Hans familj tar hand om honom när han får komma hem. Kristina är väldigt klar över att hon inte vill bli någons vårdare eller hushållerska, igen. Hon vill ha sitt liv, om det så är ett ensamt liv.

Några dejtingsidor vill K inte gå in på. Och kommunens ”seniorsida” gör henne lätt deprimerad. Hurtiga gamlingar småspringer i naturen, i par. Hon kan inte småspringa i något par, inte småspringa över huvud taget för den delen. Men när hon sett ett par avsnitt av teve-programmet och kommit över att vara generad å deltagarnas vägnar, noterar hon att man söker nya deltagare till nästa programserie…