Franskt eller svenskt, accenter eller inte

31 januari 2023 – strålande sol, 9 grader varmt när klockan är kvart i tio. Än går jag inte ut. Har nu varit här i fyra veckor, tiden går fort. Här också.

Inget program idag heller, bara en promenad i vackert väder. Lagom lång. Sov ”styckevis och delt” i natt, vet inte varför. Kändes som om jag just inte sov alls, men det gjorde jag ju.

Behöver varken handla, tvätta eller städa idag. Ska diska frukostdisken om en stund, efter förmiddagsfikat. Läste igenom utskrivna papper om Teneriffa och Agnes (som K då hette), hällde ut resten av kaffet på plastbordet och papperen… torkade. Nu ska jag ta på mig skorna och gå ut. Solen värmer.

Irriterar mig omåttligt på att jag inte hittar pekaren när jag sitter ute och vill skriva. Jag har varit ute en dryg timme, tog en liten kopp kaffe på café längs stranden, drack det fort ackompanjerad av vad jag kallar rap-musik. Köpte bröd hos bagaren och sitter nu på balkongen, ser en båt med vattenskidåkare efter. Flera badande idag, och flera utan våtdräkter.

Har en stolsdyna i knät för att inte ha en kall dator direkt på mina för ögonblicket avklädda ben. Resten av mig är i hyfsad skugga. Skönt.

Klockan är ungefär ett.

Få ”måsfåglar”, mera duvor. Har inte sett några småfåglar. Och bara en enda katt. Desto flera hundar av alla storlekar och sorter. En segelbåt neråt Cannes. Tvåmastaren ligger parkerad rakt utanför balkongen, ingen människa där (tror jag), men tidur som tänder belysning om kvällen.

 Nu har vattenskidåkaren och båten fått ordning på sig igen, far mycket fort tillbaka övr vattnet.

Och varje gång jag sitter här och ser ut över himmel och hav, ser jag avgaserna från ett flygplan, eller flera. Ibland syns planen också. Strax efter klockan tre får jag nog av sol och utevarelse. Går in och gör i ordning pannkakssmeten till kvällens middag. Eftersom jag misstog ”gelée framboise” för marmelad, blir det gelé till tunnpannkakorna. Går nog det med.

Tror inte jag är så bra på att turista. Gillar att knalla omkring, men är inte mycket för att markera och bocka av sevärdheter som bör besökas. Minns en vän i Köpenhamn, jobbresa, minnesvärd på många sätt – där en kollega hela tiden hade planer för vad som skulle hinnas med innan det var dags för hemfärd. Jag är inte sådan. Slö turist.

I morgon ska jag testa om min väns förmodan, att ”ligne A” bara var gratis i januari, stämmer. Har laddat ner bussbiljetter i mobilen, hoppas det fungerar om inte. Kanske åker jag in till Antibes och bekantar mig ännu lite mera med staden, framför allt ”vielle ville”. Gillar de gamla husen, vissa vackra och väl omskötta, andra inte. Trånga gränder och gator, smala trottoarer, caféer, restauranger. Le Marché Provencale. Folk och turistfällor överallt, ändå är det inte säsong ännu. Vill nog inte vara här när det är säsong.

Ska kanske ta med mig laptopen och sätta mig i någon park, eller på ett museum eller bibliotek. Har hyfsat klart för mig var vad finns. (Brukar få gå lite extra när jag tror att jag vet, men det gör inget.) Det vackra vädret lär ska hålla i sig, just nu är det 15 grader ute. De kalla (6-7 grader) nätterna också.

Min syster sa någonting häromdagen, ”jag har franska som alternativspråk, och behöver inte fundera på accenter och liknande”. Så nu försöker jag fixa detsamma, det lär visa sig om jag lyckas. Den uppmaning jag får när jag återvänder till det här dokumentet är på franska. Kanske inte riktigt det jag ville ha… borde nog fråga syrran hur och vad hon gjorde. Det jag gjort är inte rätt. Nu sitter jag här med franska som språk överallt, utom i det jag skriver.

Har skickat fråga till syrran. Kanske ska jag läsa lite till i en Storytel-bok som är sådär, ungefär som alla andra feelgood-böcker där. Ska alla böcker framöver vara av den här sorten, så här alltför lättlästa och okomplicerade. Kommer bibliotek i framtiden (som är nu) att köpa hem det som är mera ”litteratur” – utan att därför ha öronmärkts i någon ”kanon”. Ser ju hur biblioteket i Norrtälje också har feelgood-böcker i mängd, på hyllor som är absolut oöverskådliga. Det minskar i varje fall min lust att låna böcker från de hyllorna.

För tidigt att grädda pannkakor. Det är faktiskt lite kul med alla anvisningar på franska i Word-programmet, kanske lär jag mig något jag inte skulle lärt mig annars. Livet är fullt av överraskningar. Sidan 2 av 3 heter nu t ex ”page 2 sur 3” – ”sur” skulle jag inte ha vetat, om inte. Det är en annan fråga om jag kommer ihåg ”surret”.

Vispar lite i min pannkakssmet, lite mera mjölk ska till. Brukar vara så när smeten fått stå ett tag, mjölet sväller eller så. Även här. Får använda en kaffekopp som mått när jag ska grädda pannkakorna, skålen med smeten lämpar sig inte för hällande.

371 kronor beskattas i mitt Lysa-konto för 2022, det kan jag stå ut med. Lyckas dessutom skriva ut underlaget med min väns skrivare. Minns andra försök att skriva ut, därhemma i Sverige, under de värsta spelmissbrukaråren. Det gör nog han också. Tacksam för att det är historia, alltihop.

Halv fem, ja kanske dags att sätta på spisen. Gräddar mina pannkakor, och hävdar fortfarande att de blir frasigare och därmed godare i pannkakslagg, av gjutjärn. Äter som alltid pannkakorna vart efter de gräddas, och är mätt när smeten är slut. Kommer ihåg att stänga av fläkten.

Nu blåser det därute, vågorna blir allt större. Människorna allt färre. Solen skiner fortfarande. Jag behöver inte äta något mera idag, har fått min längtan efter potatismos och pannkakor tillfredsställd de senaste dagarna. Och ostron, Återstår möjligen kålpudding, men det brådskar inte.

Syrrans förslag att markera den text jag vill ha ”fransk” fungerar inte… Tar nog bort det där franska. Efter omstart är jag tillbaka i det ”svenska”.

macerons är franska utan accenter
photo by Valeria Boltneva on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s