Onsdag 1 februari 2023 – sol och 14 grader mitt på dagen, sägs vara detsamma i havet. Ingen lång promenad idag, har det skönt på balkongen. Tog på mig jeans och en tunn skjorta för att mota solen. Har smort in mig också.

Tror det blir färsk pasta, med bacon, äggula och riven parmesan – variant på carbonara. Ids inte gå och handla något annat.

Förhastade mig häromdagen och köpte rabatterat kurspaket, coaching, skriv din serie, produktiv författare. Billigt, och inte särskilt bra – kanske inte helt oväntat. Kursledaren hörs dåligt i ”välkomnandet”, trots hörapparater och bra hörlurar och maxat ljud. Minns att det var så en gång för ganska länge sedan också. Materialet känns inte direkt inspirerande, pdf-filer med hejarop. Har faktiskt inte fått någon lust att fördjupa mig i filerna, de är kanske bättre än jag insett. Har för mig att jag någonstans sett att kursledaren ska ägna sig åt annat än skrivcoachande framöver. Lycka till säger jag.

Börjat förbereda middagen, hackat vitlök och purjo, skurit bacon, rivit ost – det doftar redan gott. Är nu inomhus, det blev för mycket sol på balkongen. En gummibåt kör långsamt längs stranden bort mot Cap d´Antibes.

Inomhus är det kyligt. Solen når inte riktigt in för att värma upp kalla golv. Det är bara att se till att ha filten över knäna när det känns så.

Noterar hur jag numera ofta tappar bort namn, på personer och maträtter. Senast carbonara – det var helt försvunnet en stund och hoppade så upp igen. Handlar kanske om ålder, kanske om mina Dry Martinis… Än hanterligt, det går alltid att googla typ ”italiensk pasta med fläsk” eller något annat fantasifullt.

Läser ett roligt inlägg på Facebook om AI, av Leffe Grimwalker. Han skissar framtiden med böcker skrivna av AI, där han enbart behöver göra en kapitelsynopsis och lite till, något han klarar på en dag. Resten av tiden vill han tillbringa på Filippinerna (om jag minns rätt). Så kan det kanske gå. Å andra sidan är paret Grimwalker redan produktiva som få. Har inte läst något av dem, men gillar deras sätt att marknadsföra sig och att jobba, nu senast också tillsammans. Heja!

Kanske skulle låta en sån där artificiell intelligens ta hand om Kristina och Andrès. Eller enbart skicka in kapitelsynopsis och lite om karaktärerna till ett förlag som tar hand om resten?

Läser om tunnbrödsrulle i någon av tidningarna, och vill plötsligt ha också en sådan. Men tunnbröd finns nog inte här, kanske pitabröd fungerar lika bra. Knäppt hur omodern svensk mat dyker upp i huvudet när jag är i Frankrike – som lär vara matlandet framför andra.

Inte för att jag hittills upptäckt det, har inte varit på restaurang och ätit ännu. Lagat min mat hemma, är lite småsnål men också okunnig om krogarna här. Min vän och hyresvärd har rekommenderat några, ska prova dem när Nina kommer hit. Vill helst ha sällskap på krogen. Förmodar att det inte är roligare att vara ensam kvinna här, än det är i Sverige. Säkert fördomsfullt av mig…

Sätter på Spotify och låter musiken gå in i mig. En del passar just nu, annan är svårare – och får vänta tills jag känner lust att lära nytt. Trivs bäst med mina gamla favoriter, men har inte så många utan ord. Och för att skriva vill jag ha musik utan ord. Lyssnar just nu till Cohen, som jag älskar – men hans röst och hans ord tar mig från mina egna ord. Så jag nöjer mig just nu med att enbart lyssna. Jazz-mix med Keith Jarret och andra är utan ord, kanske kan den musiken väcka mina.

Keith Jarret (och de andra i den här blandningen) försätter mig i ett meditativt tillstånd. Tror det är befrämjande för skrivande, det gör mig fri från egna begränsningar och tillkortakommanden. Jag behöver inte redigera, inte sortera, inte radera. Kan bara glädjas åt musik och toner i mig.

Jag kan inte musik, i den mån musik går att kunna. Är okunnig, men vet vad jag tycker om. I andra sammanhang (än skrivande) är orden viktiga – och där finns många jag älskar. Roffe Wikström är en. Mikael Wiehe och – här stör mig Frank Sinatra med Strangers in the Night. Glömmer vad hon heter, den fenomenala sångerskan som arbetat mycket med Wiehe. Ebba Forsberg förstås. Henne tycker jag om.

Sinatra sjunger på, och visst är han bekant och bekväm, men inte vad jag vill ha nu.

Nu Lunar Pond… Och Tom Waits.

Äter min perfekt kokta färska pasta, med oortodox carbonara till (bland annat fint slantade morötter och två äggulor) – så gott. Och som alltid lite ledsen över att pasta kallnar så fort. Minns Ulfs tankar på att någon (han?) borde uppfinna en pastatallrik som höll värmen – ungefär som jag tror det fanns för barnmat. Finns kanske?

Sallad och ost efter, och hyfsat rödvin till.

Klockan är sex, solen är bortanför balkongen. Disken får vänta en stund medan jag lyssnar till Jan Garbarek och andra. Ändrade mig, diskar medan jag lyssnar. Gillar sådana här långa möjligheter att lyssna, mera och mindre aktivt beroende på lust.

Det börjar mörkna när klockan strax är sex. Inte så att det är svart ute, men nog för att jag vill tända en lampa inomhus.