Mulen måndag, 13 grader, solen gömmer sig. Det mulna verkar hålla i sig hela veckan, med regn torsdag-söndag. Det får bli en promenad ändå, senare idag. Har just fikat efter tidig frukost, och löst båda DNs sudoku. Kollat mejl och FB, tidningsrubriker. De filmer jag vill se på SVTplay visas enbart i Sverige.

Blev ordentligt varm av min promenad, 4 500 steg. Längs stranden och upp bland gatorna. Vet ungefär hur långt mitt högra knä vill gå, det är lite ansträngt. Enbart hårda stadsgator, alternativet är sand i skorna…

Nu hemma i fåtöljen igen, klockan är ett. Behöver ingen lunch idag, eftersom jag åt två (för gamla) bugnes innan jag gick ut. Lärde mig att de inte tål att spara, ska ätas varma direkt från grytan. Då är de goda. Middag blir bakad potatis, forellrom, Crème fraiche, purjo, rödlök, avocado och endive.

Solen lyser – med sin frånvaro. Havet är stilla, bara den ankrade tvåmastaren inom synhåll. Inte många människor eller hundar på stranden.

Går ut och kollar hur det känns på balkongen, för kyligt utan solen även om temperaturen sägs vara 15 grader. Resten av eftermiddagen tillbringas därmed inomhus.

Diskar frukostdisken, snart gjort.

Har plockat fram Avanzas uppgifter för deklaration när jag kommer hem. Skatteverket öppnar inte sin information om deklarationer förrän i mitten av mars.

Kollar myWorld. Varken Carrefour, Casino eller Monoprix har några e-vouchers för närvarande. Det framgick när jag kom ihåg att markera via flagga upptill att jag är i Frankrike… Nu får den sajten vila tills jag är hemma igen.

Både wordle och ordlig var för lätta idag. Tre försök.

Plötsligt, vid halv tre, är himlen inte mulen längre, bara enstaka lätta moln och solen värmer. Med solen kommer människor längs stranden, par och ensamma, med och utan hundar. Liv. Jag går ut och sitter en stund och ser på livet. Funderar över ett par som sitter med en halvmeter mellan varandra, en kort stund lutar sig mannen in mot sin kvinna, men sätter sig så tillbaka en bit ifrån. Inte välkommen, eller?

Hundar springer före eller efter sina respektiva handhavare, kommer på att de nog kutar åt fel håll och tvärvänder, blir oresonligt lyckliga när de hittar rätt husse eller matte.

Sätter på ugnen, hackar lök och pimento, tar fram resten av middagens ingredienser. Det blir Crème d´Alsace som dryck till middagen, lagom torrt. Avocadon och salladen får vänta tills det är dags.

Jag har fått lite lagom med sol, och har gått mina steg, nu är det dags att slappa. Kommenterar en väns ord på Facebook, om att hon ”inte vill ha hörapparat”. Det är faktiskt dumt att inte veta vad man inte hör, bara för att man inte gillar att förknippas med hörapparat. Säger jag som just tappat en av mina. Utan dem skulle jag var alldeles ensam och isolerad i en hörande värld.

Tisdag 21 februari 2023 – vädret som igår, solen gömmer sig. Kanske kommer den fram efter lunch. Långsam frukost, nu fika. Sitter i min fåtölj med datorn i knät. Kollar mejl och Facebook, kvällstidningsrubrikerna. Tydligen snöoväder i Stockholms-trakten. Skönt att vara här.

Sover, drömmer, vaknar, somnar om, drömmer mera, vaknar – så håller jag på om nätterna. De är betydligt mera aktiva än dagarna. Promenerar tack och lov inte om nätterna, det är en daglig aktivitet. Om ett par timmar så även idag.

Promenaden blev längre än tänkt, satte mig på bussen till Antibes när jag redan gått tillräckligt här i Juan les Pins. Sammantaget blev det 9300 steg, men så fick jag också ostron vid Marché Provencal. Gott, sex ostron Fine de Claire, citronklyfta som jag inte behövde, och ett glas chardonnay (drickbart). Gott bröd, saltat smör. 12 Euro.

Flickan i ostronbaren såg, som jag, en äldre man som letade efter något ätbart i högen med sopor från marknaden. När han gick vidare sprang hon in och gjorde något (ett par smörgåsar kanske) i en påse, sprang ifatt mannen och ville ge honom påsen. Han tog inte emot den – fortsatte leta i soporna längre upp i marknaden som just höll på att stänga. Jag blev så glad när jag såg vad hon gjorde, och varken hon eller jag förstod varför han tackade nej till hennes omtänksamhet.

Nu hemma igen, inomhus – det är för lite sol så här dags på balkongen (halv fem). Ser Rapport, läser om Putins lögnaktiga tal där många tycks ha somnat. Otäckt, också med Kina som möjlig hjälp till Ryssland. Biden far runt, och både ser ut och låter mycket gammal, och inte särskilt övertygande. Stoltenberg i Nato ser allt oroligare ut.

Svenska politiker välkomnar Turkiets tänkbara vilja att fortsätta samtalen med Sverige om Nato, samtidigt som Erdogan nog har häcken full därhemma, med nya skalv och fruktansvärt många döda. De hus som rasat har förmodligen inte byggts enligt krav, det har fuskats och människor har dött för att några skulle sko sig. Flyktbenägna byggherrar har arresterats, och Erdogan själv lär väl klara sig den här gången också.