Onsdag 22 feb 2023 – disigt även idag, havet lugnt. Kom ur sängen vid 8-tiden, nu är klockan 10 och mitt te kallt. Läser tips från olika skrivcoacher, med länkar hit och dit, om hur man ska skriva, hur man ska tänka, vad man ska ha med och vad man ska undvika. Blir bara trött och lägger av.

Jag vet att det bara är jag själv som kan få mig att skriva, bra eller dåligt, eller till och med dåligt bättre. Det är bara min inre monolog som hindrar mig. Och det är svårt att få tyst på den där inre kritiska rösten – minns inte längre vad jag döpte hen till i ett försök för några månader sedan. Ständigt närvarande, påminner om andra nederlag, andra gånger jag fattat fel beslut, gjort galenskaper, inte fixat det jag trodde att jag ville. Just nu är det inte värre än att manuset till Kristina och Andrès totalt gått i stå, de har fastnat – en kvar på Teneriffa och en hemma i Sverige, båda vilsna och fundersamma inför framtiden som ändå fortfarande finns där. Om de bara vågar bestämma sig. Om jag bara bestämmer mig.

Havet härutanför är oroligare nu än i förmiddags. Det blåser någonstans ifrån, syns inte på markisen som annars brukar vifta. Solen på väg bort i diset.

Jag sitter i min fåtölj med en filt över benen, det är alltid svalt inomhus. Vill inte köra elementet hela tiden, antar att el kostar här också… Har just ätit en banan och en clementin, kan kanske kallas lunch, kvart i två.

Läser Kristina Ohlssons Isbrytare, välskriven, spännande, med oväntade inslag. Less på Storytel för ögonblicket. Vill hålla i en bok.

Lyckas efter flera försök äntligen lösa ultrasvårt sudoku i DN, supersvårt klart sedan i morse.

Äter resten av gårdagens middag, med tillagda stekta champinjoner, och vispat ägg. Som en omelett ungefär, köttet från igår vid sidan av. Bra. Marockanskt rosévin till… I morgon får jag handla igen. Kanske kommer min vän från Danmark hit på ett par dagar i början av mars. Och min vän förvaltaren på gården där jag bor har scannat min faktura från färdtjänsten i början av januari så att jag kan betala den i tid. Skönt att han kollar min post.

Trött på FB och annat på internet. Krig och elände blandas utan medkänsla med influencers misstag i PR-andet, senast några som gjort pengar på sorgen efter anhörigs död. Hur formas vi alla av internet och det vi hittar där? Det måste ju inte handla om porr och terrorism, bara det vanliga som Facebook och liknande. Det gör något med oss, slipar av oss, förstör vår möjligen havda känsla för vad som är rimligt okej. Isch, och ändå vill jag inte göra som ena syrran, skippa FB. Har för många viktiga människor där, som jag inte har annars i mitt liv.

Min laptop har som ”startord” in ’search of incredible’ – det är nog startord för mig också. Söker det otroliga, det som är svårt att tro på. Kanske är det det jag hållit på med hela livet, letat efter det där extraordinära, det inte vanliga, det svårbegripliga och svårfångade. Det som nog är för bra för att vara sant.

Lyssnar till Mauro Scocco. Har just aldrig lyssnat till hans musik förr. Kan inte bestämma mig för om jag tycker om hans musik eller ej. Fortsätter ner i spellistan, nu Lisa Nilsson. Samma reaktion. Anne-Lie Rydé, dito. Ser du månen där du är ikväll – Thomas Stenström. Hm. Älska mig, Melissa Horn. Okej. Tror jag behöver byta spellista.

Tar Jorun Modéns lista, Skriv, skriv, skriv. Kraftfullare musik, mera obegriplig och stark. Allt ifrån Beethoven till sådant som jag inte ens kan gissa namnet på. Men musik som jag tror kan få till och med mig att skriva. I alla fall få fingrarna att löpa över tangenterna, som om de spelade något instrument.

 Tack Jorun för Road less travelled – hör den nu, och vilar i den, i lättheten och det som motsäger titeln. Det här är inte någon sällan besökt väg eller riktning i livet, det här är den som vi alla gör och som vi alla företar oss, ibland utan att veta om det. Utan att veta vilken vägen är eller vart den bär. Låt den ”less travelled” bli den ofta befaren, den vi ofta väljer. Jag och vi andra behöver den.

Torsdag 23 feb 2023 – disigt eller molnigt, kan inte bestämma mig. Ingen sol i alla fall, 14 grader, troligen någon regnskur i eftermiddag. Jag kör en tvättmaskin och har torkat av golven.

Går ut en kort promenad, till Casino och därefter till Utile. Ingenstans hittar jag någonting som lockar till middagsmat. Köper ägg och mjölk, och tänker göra pannkakor till kvällen, i stekpannan. Det går. I morgon får det nog bli Carrefour med bussen. Dricker pås-te när jag kommer hem, YogiTea. Röd förpackning, väntade mig rött te, men icke. Inte särskilt gott.

En russinbulle till, fransk typ, croissant och vanilj. Köpte den samtidigt med bröd på bageriet – och som alltid när jag betalar med en sedel får jag hundrafyrtiosju 10 cent-mynt tillbaka, krafsar upp dem ur automatens skål och lägger dem på disken. Jag går inte hem med ett halvt kg mynt, utan väntar tåligt medan den stackars tjejen växlar till femton Euro i sedlar, och 2.70 i mynt.

Nu får pannkakssmeten stå till sig tills det blir dags att grädda. (Undrar varifrån det ordet kommer. Kollar, ordet har tydligen använts sedan 1600-talet, grädda betyder ‘ge (en matvara som innehåller mjöl) brynt yta och torr fast konsistens genom att upphetta den i ugn eller stekpanna) – bullar och bröd eller t ex pannkakor.

Pannkakorna var goda, men jag hävdar fortfarande att de blir frasigare i en lagg, än i en teflonpanna. Mätt blev jag också.

Har diskat undan och torkat av spisen. Hoppas fläkten tog det mesta av matoset, så att jag slipper känna det i natt. Hade dörren stängd till sovrummet så det gick förhoppningsvis bra. Läser om allas sorg och ledsnad över att polismästaren som var under jävutredning tog sitt liv igår. Det borde inte fått ske, någon instans borde ha kunnat hjälpa honom att hitta tillbaka till ett liv han ville leva. Hoppas att någon lär sig något.

Tacksam att jag aldrig, inte ens när jag inte såg någon hjälp i mitt spelmissbruk, ville ta mitt liv. Deprimerad, fattig och utan att se något slut på eländet – ja. Men att själv avsluta mitt liv – nej. (Tror inte att det spelar in att jag inte hade någon möjlighet att göra det, inte som en polis med tjänstevapen.)

När jag av misstag råkar få upp Microsofts nyheter (skvaller) så ser jag att luftkvaliteten i Norrtälje betecknas som ”diskret”. Undrar hur det yttrar sig. Det är kanske som en rubrik häromsistens i en av kvällstidningarna, Ikea i samband med känt designföretag, syftande på samarbetet med Marimekko. Ändrades senare under dagen.