Onsdag 1 mars 2023 – på fredag fyller systersonen Per år, och Karin Z kommer hit över helgen. Jag gläder mig åt bilder på Joe´s hemmagjorda charkuterier – hans pensionärssysselsättning (oj, vilket ord) och tät kontakt. Tack Maranne, som även i döden såg till att Joe och jag ”pratar” med varandra igen. Maranne, kära vän, du gör mig glad mitt i sorgen.

Nu ska jag torka resten av golven, och se till att inte halka. Ett rum i taget, vara i det andra när golvet är blött. Tar köket och hallen först, fixar fika och sätter mig i fåtöljen. Vem kunde ana att städning kräver sådan planering och eftertanke, logistik är ordet jag letar efter – det finns för all del fortfarande ett litet bord att landa på, men icke. Det andra ligger omonterat i sin kasse, kanske Karin är fena på sådant?

Nu är alla golv torra efter städningen (jag höll på att hamna på toaletten medan övriga golv torkade, men gick försiktigt ut på balkongen i stället). 13 grader och mulet, inte lika blåsigt som igår.

Klockan är ett och det känns inte som något trevligt promenadväder, jag låter mig vara lat idag.

Joe berättade om en bok, engelske Oliver Burkeman´s Four thousand weeks, Time manager for mortals, som utgår från premissen att du har drygt fyra tusen veckors liv, om du blir så gammal som 80 år. Han menar att det är absurt lite tid…Tankeväckande, en bok jag vill läsa. Kollar på Bokbörsen, den finns utgiven på svenska, men kostar nära 200 kronor inbunden. Och jag ska ju inte köpa flera böcker… får se hur det blir med den saken när jag är hemma igen. Kanske finns den på biblioteket i Norrtälje? Möjligen lite sent påtänkt för egen del, jag har kanske fått mitt mått av veckor redan.

Wind-surfarna är därute på havet, i blåsten. Kämpar, njuter, vad vet jag. Faller ner i vattnet när vinden vill något annat än de förutsett, tar sig upp och fortsätter. (Började skriva på engelska, som om jag skreve till Joe. Det går fort att anamma gamla vanor.) Havet är lätt bråkigt igen. Som det ska vara för den som vill wind-surfa.

Har ätit terrin au canard med endivesallad, purjo, grön pimiento och tomat, olivolja och balsamvinäger. Gott, mätt. Ett lätt rosévin till. Tidig middag, klockan är snart fem. Å andra sidan åt jag ingen lunch, bara ett par sushi-bitar som var kvar från igår. Läser, lägger ifrån mig de böcker som inte vill sig, fortsätter just nu läsa Domaren, av Ian McEwan. Än har den inte åkt tillbaka i bokhyllan.

Två wind-surfare hack i häl på varandra, ett grönt segel, ett svart. Varifrån kommer ett uttryck som ”hack i häl”? Googlar: ”Hack” är tyska för ordet häl. Då blir det begripligt. Älskar Google, ofta får jag förklarat sådant jag inte vetat eller förstått, ibland tveksamt, för det mesta acceptabelt.

Älskar också det skådespel jag kan se utanför fönstren, oavsett väder. Just nu tämligen upprörd sjö, wind-surfare som kämpar, tvåmastare som ligger där den legat sedan jag kom. Några vindpinade hundpromenerare på stranden, några idoga på trottoaren längs vägen, längs stranden. Och så jag, som sitter här, i fåtöljen, inomhus i relativ värme. Just nu hjälpt av mat och dryck. Filten får ligga kvar över benen tills jag går till sängs. Just nu 13 grader ute, och ”skurar i närheten”. I morgon mera sol, men inte så mycket varmare.

Jag mår bra, har inte halkat på något nytorkat golv idag, har inte krossat någon möbel, har för all del inte heller försökt montera ihop den som föll isär senast. Läser, skriver, e-mejlar USA och Joe, kollar Facebook. Äter och dricker. Försöker få till en bloggtext. Den här.

De här två ”dansade på schavotten” – läs Ekerwalds bok om kärleken till Sigrid Kahle.