Söndag 12 mars 2023 – klockan är ungefär halv sex. Jag har ätit middag och har ett glas Sauvignon Blanc på bordet framför mig. Läser Ernaux´ La vie extérieure och förundras över att jag faktiskt förstår det mesta. Inte alla ord, men sammanhangen hjälper mig, och ibland googlar jag. Hon får mig att tro att jag kan en hel del franska.

Just nu ser jag ut över stranden i dagens sena sol. Människor badar, leker, spelar volleyball, promenerar med sina hundar. Och jag tänker, ”människor som har ett liv”. Det är par, familjer, vänner i grupper. Okej, där finns ensamma personer också. Och så jag, på en balkong ovanför alltihop. Det är härligt att se dem alla. Och jag blir avundsjuk på gemenskapen som jag i alla fall kan inbilla mig.

Inga många promenadsteg att redovisa idag, har kört en tvättmaskin som är torr och inplockad. Och varit lat, på balkongen, i solen och i skuggan när solen blev för mycket.

I morgon kommer Sofia, älskad sondotter. Får se vad vi kan hitta på tillsammans, och vad vädret tillåter.

Har diskat. Klockan är bara nätt halv sju. Fortfarande många på stranden, men det börjar bli svalare. Jag stannar inne.

Tänker på det lilla jag läst av Ernaux. Hon iakttar, berättar vad hon ser, detaljerat – ibland lägger hon in en fundering som handlar om henne i relation till det hon sett/beskrivit. Enkelt kan tyckas. Avundsvärt enkelt tycker jag.