Och så är det fredag igen, den 17 mars 2023. Veckorna går fort. Har torkat golven (utan att halka), Sofia tar en egen morgonpromenad. Än har jag inte räknat ut vad middagen blir. Igår åt vi lammkotletter och ugnsrostad mandelpotatis med shalottenlök, vitlök, grön paprika, morotsslantar. Klockan är bara elva på förmiddagen.

Sol, mycket lätt vind, några vadare, en badare med sin badande hund. Människor promenerar och rastar sina hundar på stranden. Har suttit på balkongen en stund, men det blir varmt. Skönt att kunna gå ut och in. Har fikat efter frukosten, men funderar på att ta en clementin och en banan nu.

Sofia är hemma igen, efter 10 000 steg.

Vi äter vattenmelon, så gott. Godare än hemma, vad det nu beror på. Slipper transport här kanske?

Har en lång stund suttit och sett på mannen som simmar i havet, går iland till sin väntande hund, tar pinnen och kastar den långt ut och hunden är i vattnet innan pinnen landat. Så simmar mannen en stund till, jympar lite på stranden, slänger hundpinnen och samarbetar med sin mycket disciplinerade hund. Hunden bryr sig inte om andra hundar, eller andra människor, ligger bara och väntar på att husse ska vilja lattja lite med honom (?) igen.

​Afternoon
By Dorothy Parker

When I am old, and comforted,
And done with this desire,
With Memory to share my bed
And Peace to share my fire,

I’ll comb my hair in scalloped bands
Beneath my laundered cap,
And watch my cool and fragile hands
Lie light upon my lap.

And I will have a sprigged gown
With lace to kiss my throat;
I’ll draw my curtain to the town,
And hum a purring note.

And I’ll forget the way of tears,
And rock, and stir my tea.
But oh, I wish those blessed years
Were further than they be!

Copyright författaren förstås. De. här orden pratar med mig