Det är fortfarande fredag, måste tänka efter, jo, fredag, igen. Sofia är på balkongen i vilstolen, i solen, insmord. Jag är inomhus, har tagit fram biffarna vi ska ha till middag så att de inte är kalla när de ska stekas, snabbt. Duchesse-potatis till i ugn, och sallad, béarnaisesås. Det blir nog bra, i morgon ska vi boka bord på Terre et Mer, de öppnar klockan 10. Även om inte Sofia är intresserad av ostron. Söndag eftermiddag åker Sofia hem igen, jag följer till bussen.

Jag är så glad att min sondotter ville ”hänga” med sin gamla farmor den här veckan. Vi har pratat, vi har kanske lärt känna varandra bättre än tidigare, vi har haft det lugnt och fint tillsammans. Vi har nog inte gjort sådant som unga människor kanske tycker är kul – vad vet jag. Jag vet bara att jag har trivts i Sofias sällskap, och hon i mitt. Det skiljer väldigt många år, flera än jag orkar räkna, drygt femtio i alla fall, mellan oss. Vi har Mats, min son och Sofias pappa, gemensamt. Det räcker långt. En gåva dessa dagar tillsammans.

Lördag 18 mars 2023 – Sofia tar sin morgonpromenad, jag går och köper sådant som saknas och bokar bord på Terre et Mer till kvällen. Jag 4 000 steg, Sofia drygt 10 000. Efter morgonbestyren hänger vi på balkongen, i sol och jag i skugga. Ännu en härlig dag.

Vid sju-tiden gick vi till restaurangen ”runt hörnet”. Jag åt mina ostron och snäckor, gambas – Sofia en köttbit. Gott bådadera, och som vanligt trevlig och effektiv service. Ett litet glas limoncello för mig när vi gick därifrån och hem för att fortsätta prata. Härligt med de här samtalen som går från högt till lågt och viktigt till oviktigt.

I morse åt jag frukost, Sofia fixade till sig och åt något så småningom innan vi strax efter tio gick till den hållplats jag tidigare sett bussen till Nice Aeroport stanna. Den kom inte, vi väntade och när den väl kom ruskade chauffören på huvudet och körde vidare. Förmodligen handlade det om en variation på de strejker som pågår – eller så har man bytt hållplats utan att informera om det… Vi gick till Terre et Mer och bad om hjälp att boka en taxi till flygplatsen. Och som vanligt, hjälpsam service och en liten klapp på armen när taxin väl var beställd. Rejält dyrare än bussen, men eftersom jag nu när klockan är strax efter ett inte har hört av Sofia så är hon vid gaten.

Lägenheten känns tom, inga ungdomliga kläder här och där, ingen doft av hennes parfym. Men goda tankar och minnen, tacksamhet. Glädjefylld tacksamhet. Ser fram emot att ses hemma i Sverige igen. Och Terre et Mer rekommenderar jag starkt, både för god meny och fin service. Kollade bussinfo inför min hemresa – det verkar som om den enbart stannar vid Regence i JLP numera. Ingen information om strejk, vilket inte innebär att det inte strejkades. Det visar sig på lördag morgon, om jag läst rätt behöver jag ta bussen kvart i sju på morgonen…