Nu är det fortfarande söndag, jag kör en tvättmaskin med lakan och hänger ute på balkongen, i solen. Äter Sofias efterlämnade Malteser-godis och känner hur lägenheten både är tråkigt tom och skönt tom. Jag är bortskämd med ensamhet, som ibland blir för stor – och den här veckan har känts som en gåva jag fått av min sondotter. Tack Sofia. (Fick dessutom en annan gåva, en skjorta som jag såg på henne för några månader sedan och tyckte var jättefin – den har jag nu och känner mig fin i. Hon kom ihåg.)

Jag har fascinerats av hur ”man” lägger omsorgsfull make-up (S, bara igår kväll inför restaurangen och idag inför flyget hem), har förundrats över hur mycket pinaler som krävs, fotograferat en puderdosa vars puder dämpade min röda näsa igår kväll – och ska inhandlas – lånat den nyinköpta effektiva hårtorken vi hittade på Monoprix i Antibes. Sofias hår behöver hårtork, mitt klarar sig utan, men mår bättre av att torkas med hårfön (franska sèche-cheveux, tog en stund för oss att förklara att det var det vi sökte…). Kul att ha en ung människa av idag så här nära en vecka – hoppas vi kan upprepa vår samvaro hemma, emellanåt.

Häst, skor och hår – på franska blandar jag ihop alltihop. Häst – cheval, chevaux om de är flera; skor – chaussures (ingen likhet, men ändå); hår – cheveux.

Även om jag är tafflig, så känns det bra att för var dag hitta/söka flera ord, våga prata lite mera, strunta i om det blir fel, vilket det blir. Men med trevlig ömsesidig önskan om förståelse går det bra/hjälpligt. Idag när bussen inte kom som förväntat, stoppade jag en annan buss och frågade. Fick visserligen fel information, men ändå. Och vi hamnade till slut på gårdagens restaurang som hjälpte till att ringa efter en taxi. Taxibilar finns inte här så att man kan vinka in dem, de må ringas efter. Har kanske sett sammanlagt tre taxis här under tre månader.

Får meddelande från Sofia om att hon just nu sitter och väntar på att få gå ombord.