En tisdag i Antibes

Tisdag 21 mars 2023 – har bestämt med Anders att han och Lotta kommer till mig helgen efter att jag kommit hem. Zoomat med Nina, som far till Paris i morgon, och hem till Sverige den 6 april. Kanske ses vi något i påsk, annars därefter, hemma.

Jag tog bussen till Antibes och åt ostron, med ett glas Sauvignon blanc till, 2 Euro dyrare än med chardonnay. Godare. Igår glömde jag mobilen med stegräknare hemma, men gick nog 3-4 000 steg. Idag blev det 8 000 steg, benen är trötta. Har sagt au-revoir till Antibes och den trevliga flickan i ostronbaren. Stora inköp: Wettex-dukar och soppåsar.

Hos bagaren en bakelse, St Tropezienne, med fluffig grädde och något svårdefinierat annat, plus den ständiga vaniljkrämen. Fick kallas lunch. Nu hemma, har suttit på balkongen någon timme, och är för ögonblicket inomhus i fåtöljen. Det blir bakad potatis med någon röra eller bläckfisksallad till middag. Klockan är halv fyra på eftermiddagen.

Sol hela dagen hittills, nu mera disigt, men fortfarande varmt och skönt. Har vattnat blommorna lite.

Klockan fem sätter jag på ugnen för att baka en potatis. Gör röra av bläckfisksallad med oliver (häller av oljan), vitlök, majonnäs, crème fraiche, lite inlagd ingefära (för att burken skulle bli tom), lite Maille grov senap, salt och peppar. Blir nog bra till potatisen, någon av de andra återstående middagarna blir det forellrom och bakad potatis, med smör och crème fraiche, och schalottenlök. Och en kväll ett par skivor fransk bacon, med stekt brödskiva och stekta ägg. En annan kväll tunnpannkakor, eftersom jag har ägg kvar… Och vill jag inte matlaga, så har jag fina Terre et Mer runt hörnet. Kanske ska ta bacon och ägg till lunch på fredag, och besöka restaurangen en sista gång på kvällen.

Inser att jag verkar matgalen. Vad ska en ensam kvinna roa sig med… Googlar les ormes och lär mig att det nog enbart är namnet på en kommun i Frankrike, betyder såvitt jag begriper ingenting speciellt. Har sett det på vita och roséviner. Har inget med ormar att göra.

I morgon kommer syrran hem från Thailand, och andra syrran i Uppsala blir glad. Ibland önskar jag att även jag bodde i Uppsala, men så inser jag ju att där har jag enbart mina systrar (och deras familjer). Jag är inte hemma där, noll historia. Det räcker för min del att ha hamnat i Roslagen utan historia. Jag är tacksam för att så smått fått lära känna ett okänt landskap, men det räcker med den här gången. Resten av livet får nog tillbringas i Roslagen, åtminstone större delen av tiden. Vintermånaderna vill jag vara annanstans, så länge jag kan.

Syrran tyckte också att jag skulle låta bli att köpa dyrt puder (bloggen häromdagen) och i stället inhandla nässolskydd. Jag tror nog jag behöver både och. Det ena för ute och det andra för inne.

Jag tyckte det var roligt att se min vackra sondotter göra sig ännu vackrare, hon vet vad hon gör. Det tar tid, och här hade hon den tiden. Och det sminkades inte till vardags. Jag kände inte igen mycket av det hon hade i sina necessärer, men det var kul att se produkterna användas. Hon är fin, och jag är glad att hon till någon liten del är min. Också när jag förstår att hon lever i en väldigt annan värld än min. Vi möttes.

Tycker illa om att Microsoft Edge tar sig in, utan att jag vill det. Försöker få bort en märklig symbol som är fäst ”nertill”, men lyckas inte. Vill inte ha Bling, vill inte ha Edge. Måste jag byta till Apple för att slippa? (aningen skämtsamt). Nu har jag efter diverse icke ihågkomna procedurer lyckats får bort både den konstiga symbolen och edge-krumeluren från det jag ser i nederkant. Bra. Hoppas det håller i sig.

Har försökt se några filmer på Netflix och kollat lite på SVTplay – men inget föll mig i smaken. Inser att jag kan ta av mig hörlurarna. Klockan är 8 på kvällen och jag ska försöka hålla mig vaken ännu en stund.

ostron, före detta, på Le Marché Provencal

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar