Sista dagen här

Så, nu när klockan är sex snart på torsdagseftermiddagen, kan jag inte lyssna till flera böcker på Storytel. Någonting är slut, och jag tänker inte forska i vad eller hur, eller vad det kostar att förmera. Boken jag läser får vänta tills jag är hemma.

Dagens middag, forellrom, Crème fraiche, schalottenlök och bakad potatis, var god. Tror därmed att det blir bacon och omelett i morgon, äggen behöver gå åt (och kanske ett besök på Terre et Mer). Kan inte med att slänga mer än nödvändigt, och ägg låter sig inte lätt tas med hem. Har gjort slut på vermouthen (den franska) till mina Dry Martinis, så nu blir det Gin tonic med det som är kvar. Behöver komma ihåg att fylla på kylen med två Indian Tonic´s. I morgon. Lyckades hitta rätt nyckel till garaget och kunde därmed ställa tillbaka ”dramaten-väskan”.

Försöker få plats med det jag fick plats med när jag for hit, verkar lite svårt. Fixar det i morgon. Har skrivit och tackat i min väns gästbok – gjorde detsamma för tjugo år sedan. Tid går ibland fort.

Det känns lite sorgligt att kanske inse att jag nog aldrig kommer hit igen. Inte så att jag har saknat Juan les Pins under de år som gått sedan förra gången, men lite sorgligt är det. Vet inte riktigt vad ”det” är. Jag har börjat hitta här och i Antibes, jag börjar faktiskt förstå och våga försöka prata franska. Det är delvis sorgen. För jag är ganska säker på att jag inte återvänder hit. Mina vinterrymningar vill ha lite varmare klimat, än så länge vet jag inte riktigt var. Teneriffa, tja. JLP, tja vad värme beträffar. Det var lite kallare här än jag trodde, lite svalare.

Jag vill inte frysa, vare sig hemma eller borta. Kommer just på att jag glömt att mejla förvaltaren därhemma, och be honom värma upp huset lite. Det tycks behövas till helgen. Gör det. Och han svarar att han ser till att jag får varmt när jag kommer hem. Tack.

Fredag morgon, tvättat håret, och hängt handdukarna som Mme Cornago ska tvätta på tork.

Ingen information om någon busstrejk på linje 82 till flygplatsen i morgon. Hamnar på terminal 2, och får ta transfer till terminal 1. Det gick bra förra gången så det må fungera nu också.

Går ut en kort promenad i blåsten, är snabbt hemma igen med en chausson au pommes, som blir dagens ”lunch” till kaffet på balkongen. Nu blir det inga fler vändor längs stranden, åtminstone inte den här gången. Träffar min kvinnliga granne i hissen igen, och vi utgjuter oss både över att det är ”kallt” idag – inte sant, termometern säger 17 grader, men vind och dis som skymmer solen gör att det för de infödda är kallt… Jag kontrar med snön i Sverige, och att jag återvänder i morgon. ”Bon voyage” blir det självklart artiga svaret. Uppskattar fransk artighet, nyss steg två personer som gick på den relativt smala trottoaren längs stranden åt sidan för att släppa fram en cyklist. Denne tackade för tillmötesgåendet med en fransk gest. Vi har en del att lära där.

Jag har i alla fall lärt mig säga ”bonjour” när jag kliver på bussen, och ”au revoir” när jag kliver av. Ögonkontakt bidrar också till vänligt bemötande.

Klockan är halv tre, jag är hyfsat färdigpackad (handlar om resväskan, inget annat), har slut på tiden på Storytel, det får bli en bok från bokhyllan. Någon jag inte läst hittills, Annie Ernaux är utläst. Hittar ytterligare en bok av Ernaux, L´événement. Hinner förstås inte läsa ut den, men det kan jag göra hemma. Men nej, just nu är jag nog lite trött på nobelpristagaren.

Windsurfarna har roligt på havet, i den kraftiga vinden.¨

Hittar Stina Jacksons Silvervägen, och börjar läsa. Den verkar både otäck och välskriven. Har läst ut boken, och den var både otäck och välskriven. Mer sådant vill jag inte ha i kväll.

Nu har windsurfaren, småseglare och vadare försvunnit från havet. Stranden är tom sånär som på några hundpromenerare. Fortfarande blåsigt, och disigt innan det blir mörkt.

Har pratat med äldste sonen, ”någon” hämtar mig i morgon, jag får ringa när jag landat (de bor nära). Så fika med familjen och det lilla nya barnet, Mileah, som jag just sett bild på påFacebook. Jag stannar över natten, och far hem till mitt på söndagen. Hoppas snön väntar med att falla tills jag är hemma.

Ett blommande träd i Jardin Pauline i Juan les Pins

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s