På flygplatsen i Nice, planet är kanske försenat en halvtimme, än är klockan bara kvart över nio och ordinarie tid är 10.40 – med boarding från klockan 10. Jag sitter på ett ”café” och fikar, har ätit ännu en tarte au pommes, alla olika. Köpt vatten också. Dyrt, 12-13 Euro för alltihop.
Säkerhetskontrollen var mycket noggrann, jag kändes av över hela kroppen, scannades, fick ta av ring och armband, stå på ett ben så att skorna kunde kollas. Varför vet jag inte. Nyss när jag köpte kaffet höll jag på att glömma boardingkortet, en vänligt leende ung man kom med det. Jag blir virrig när det är mycket på gång. Har jag alltid varit sån?
Stina gratulerade mig på Gerda-dagen, hon var tack och lov den enda.
Nåja, nu sitter jag bra vid ett bord för fyra, ryggsäck, jag och tvättkasse i varsin stol.
Nästa resa: mindre bagage, mindre ryggsäck (om jag skriver det tillräckligt ofta på många olika ställen kanske jag kan komma ihåg det).
Minst 35 minuter till boarding, förmodligen ytterligare en halvtimme. Jag vill hem. Trots att det är skitväder, regn och kanske snö, kallt också? Vet inte vilken temperatur det är idag. Men inte är det som här. Bordsgrannen kommer tillbaka efter toalettbesök, med ty åtföljande fixning av hår och make-up. Hon har en man som vaktar hennes pinaler, jag orkar inte släpa mig och resten nerför trappen.
Det börjar bli trångt, men jag sitter där jag sitter.
Kvart över elva började boardingen, och så småningom kom alla ombord. Innanför min plats satt två personer som flera gånger måste gå på toaletten, och jag därmed måste upp och sedan sätta mig igen. Sista gången jag gjorde det hände något med mitt vänstra knä. Jag vred antagligen på benet samtidigt som jag for upp eller ner. Nu har jag så jävla ont att jag inte kan gå. Om ingenting är bättre i morgon får Erik och Lotta köra mig till akuten. De erbjuder mig att bo här några dagar för att se att jag blir bättre – och kanske blir det så. Det visar sig i morgon.
På Arlanda fick jag hjälp att bära av en vänlig ung man, som gick långsamt bredvid mig till bagageutlämningen. Hoppas han förstod hur tacksam jag var för den hjälpen. Jag fick tag på en vagn och kunde ta mig ut med pick och pack till Erik, som väntade utanför, bakom taxibilarna på en absolut förbjuden parkeringsplats. Han kunde inte lämna bilen och gå in och möta mig. Jag tog mig in i bilen och pustade ut.
Och väl hemma hos Erik och Lotta fick jag också träffa både Simon, Albin, Tove och lilla Mileah. Och jag har skickat bilder på henne till Anders. Hon är fin och väldigt liten, med mycket hår.
Söndag 26 mars 2023, Mats födelsedag för 56 år sedan. Jag är hemma, kan gå försiktigt, knät är betydligt bättre än igår, men inte bra. Lotta skjutsade mig och vi handlade i Rimbo, och Erik kom efter i min bil… De fick mycket besvär med mig, ”självklart” är enda kommentaren när jag uttrycker min tacksamhet.
Har packat upp och plockat undan, har ett lass tvätt, men gör inget åt den förrän i morgon. Varmt och gott i huset, har nu dragit ner elementen lite. Min tomma kyl och frys har Örjan satt igång, han är omtänksam. Letar förgäves efter islådan till min Dry Martini (hade en oöppnad Marezzo i kylen) och lite gin. Och tekannan jag köpte för 4 Euro på loppis i Antibes höll i transporten.
Pelargonerna som stått ovattnade ser anskrämliga ut, tunna skott som sträckt sig efter ljuset, en har nog dött alldeles. Men de får stå där tills det blir dags att möjligen plantera om dem. Julstjärnan som övervintrat hos Lotta är lika fin nu som den var före jul, och även min andra storbladiga blomma har mått bra där.
Det är skönt att vara hemma. Inga spår av möss någonstans, mina påsar med använd kattsand har tydligen fungerat som skrämsel. Bara i en kastrull i grytskåpet låg en ensam liten muslort. I fjol när jag kom hem fick jag slänga en madrass i ena gästsängen, eftersom möss gjort ett skönt bo där i min frånvaro.
Hoppas nu bara att mitt knä inte bråkar mera med mig imorgon än idag. Nu ska jag bara ta kontakt med gårdens snälla förvaltare och få den post han tagit hand om. Ett par nya bankkort till exempel, och papper att fylla i till Transportstyrelsen för nytt körkort… Måste också kolla när det var jag skulle till audiologen för ny hörapparat.
Välkommen hem, Margareta.

Härhemma behövs inga solglasögon
Tack för att jag fått följa dej på din resa Margareta och välkommen hem till Sverige. 🙂
GillaGilla
Angeli, du anar inte hur viktigt jag tycker det är att du läser och hur glad jag blir varje gång jag ser att du gjort det! Massor av kramar och tack, du gör mig glad varje gång
GillaGillad av 1 person
Välkommen hem och förlåt för det här vädret och minustemperaturer! Det verkar vara lite restvinter som mars slängde in såhär på sluttampen. Hoppas på en bättre april!
GillaGilla
Okej, Karin – får förlåta dig för vädret den här gången…
GillaGilla