Hänger lakan ute, det blåser bra och solen skiner. Snön ligger kvar, fick pulsa till tvättstrecket. Det är skönt att vara hemma igen, och det är konstigt ovant. Hittar inget bättre ord. Saknar – som alltid – havet.

Har träffat äldste sonen och familjen förra helgen, den här veckändan var yngste sonen här hos mig. Och påskafton åker jag till Uppsala och träffar syrrorna. Så det är inte människor som saknas mig. Men något.

Skriver enbart något blogginlägg emellanåt, inget annat. Kanske är det skrivandet jag saknar? Definitivt saknar jag tron på att jag har något viktigt att säga, att skriva om. Eller så stör det mig bara, att jag kom hem till vinterns mesta snö och kalla nätter. Det jag trodde jag skulle slippa genom att åka söderöver…

Mitt knä är fortfarande opålitligt, gör ibland rejält ont även om jag kan gå och böja på benet utan bekymmer. En irriterande konstant otrevlig känsla, inte jätteont, mera som lite gnagande nånting.

Jag läser, det mesta skräp. Löser sudoku och wordle. Tvättar, diskar, lagar mat, förströr mig. Har tråkigt. Mitt liv är trist, och eftersom jag just kommit hem från en resa, har jag inte någon ny resa ”inom räckhåll”. Jag kan fundera och fantisera, väga för och emot hit och dit, men inte riktigt se fram emot just någonting. För ögonblicket, kanske går den här lätta deppen över när det faktiskt blir vår och varmare, och tulpaner och påskliljor i det jag fortfarande kallar rabatten.

Tisdag, när jag kom hem efter att ha lämnat böcker, handlat och tankat bilen i Norrtälje, låg en avi om rek i postlådan. Mitt körkort, bra att slippa köra mera än en vända till utan. Får hämta det i morgon.

Byter täcke till ett tunnare, tror på värme och vår! Och middag idag blir nog en kantarell- och västerbottenpaj till nedsatt pris, på Ica. Handlade också på Lidl. Där var det trångt, så var det inte på Ica. Bara vid disken för lösgodis. Fortfarande har jag status ”storstammis”, så en gratis rulle bruna bönor fick följa med hem. Fick också 5% pensionärsrabatt eftersom det var tisdag. Kanske gör det skillnad, att vi konsumenter sprider våra gracer. Konkurrensverket hintar om att det är för klen konkurrens mellan de stora kedjorna…

Middag: kantarell- och västerbottenost-paj (Icas egna, nersatt från ca 40 kr till 20 på grund av kort datum). Jag åt den, hittade definitivt inga kantareller, inte ens spår av sådana – och om osten kan jag inte uttala mig, Pajbotten var blöt. Trist skapelse, inte ens värd det nedsatta priset. Köp inte Icas pajer, jag ska försöka komma ihåg att inte göra om det!

Fortsätter läsa Lapierre´s Glädjens stad, om Indien och Calcutta och stadens invånare. Plågsam läsning om en kultur som är obegriplig för mig. Kopplar av lite med Atwood och hennes Att förhandla med de döda – en författare om skrivandet.

Strålande sol, blå himmel när klockan är halv sex på eftermiddagen. Det blir bättre, ljuset tar sig för var dag, vårkänslan ökar när jag tittar på vitlöksstråna som sticker upp i lastpallen vid altanplanket. Kanske kan jag skörda vitlök till hösten. Pelargonerna ute innanför altandörren har jag nog gett upp hoppet om. Det ser anskrämliga ut. Kan kanske göra nytta i komposten som jag aldrig hämtar något ur. Det mesta där verkar fortfarande för skrymmande och icke-komposterat.

Hararna far omkring på gärdena, leker eller slåss om parningsmöjligheter, vad vet jag. Kul att se dem. Och roligt även att se grågässen, trots att den som äger åkermarken nog inte är glad åt deras ätande. Vårtecken. Har inte sett vare sig tranor eller tofsvipor än.

Trist tråd på Facebook angående ”tro” respektive ”andlighet”, frågan var varför vissa föredrar ordet ”andlighet” framför ”tro” – och företrädare för tro tycker att de som inte delar deras uppfattning inte är okej, och blockerar åtminstone någon talför tyckare. Överilat menar jag, både tro och andlighet må rymmas, utan att någon av de mera troende eller de mera andliga ska skämmas, eller skrämmas bort. Frågan ställdes, men svaret behagade inte. Det får mig att tappa lite respekt för frågeställaren.