Det blev ugnspannkaka

Molnigt denna torsdag den 13 april 2023. Och kyligt, blåsigt. Borde åka in till Norrtälje och skicka Bokbörsen-böcker, men det får nog vänta till i morgon. Idag är min energi inte på topp.

Soptunnorna tömda, ställde ut dem igår, men var osäker på om det var tömning idag. Har sorterat bort mängder med ointressanta fotografier – människor och natur som jag varken känner igen eller minns. Nu ligger det några högar som ska lämnas över till övriga familjen, och några som jag behåller själv. Ytterligare en stor kartong väntar på att gås igenom…

Tar fram bacon ur frysen, och skär i småbitar innan den tinat. Steker den knaprig. Kom ihåg att stänga av fläkten, som jag inte hör när öronen vilar från hörapparater. Idag blir det tunnpannkakor med bacon och lingon till middag.

Klockan är tolv. Lunch, en banan och två Falu rutbröd med philadelphia-ost.

Det regnar lätt. Och jag har löst supersvårt sudoku i DN men inte ultrasvårt, wordle gick på sjätte försöket. Har eldat i spisen som nu slocknat. Yxan ligger på huggkubben, så att jag kan spänta lite tändved. Så brinner spisen igen.

Får vänförfrågningar på Facebook, från okända män som tycks ha någon anknytning till Sverige, men bor annanstans, har någon enstaka vän gemensamt med mig, ser tämligen likadana ut, ”amerikanskt kortklippta, gärna med barn eller hund i närheten” – tar bort dem allesammans. Inte intresserad av den sortens ”vänner”.

Har fem böcker liggande på köksbordet, har inte lust att läsa någon av dem just nu. Sitter bara och hänger framför datorn, när jag inte diskar eller plockar med något. Det blir inte mycket uträttat när jag är så här seg. Nyser, men känner mig inte sjuk. Rör ihop pannkakssmeten så att den får stå till sig. Har ändrat mig, det blir ugnspannkaka. Så lat är jag idag.

Hittar ett citat ur Julian Barnes´ bok Citronbordet: Var man så ung som man kände sig, eller så gammal som man såg ut? Det var den stora frågan numera, kändes det som. Kanske den enda. En bekant fråga… Även om jag just idag inte känner mig ung, alls.

Men pannkakan var god.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s