Lördag 29 april 2023, gör mig en Dry Martini och undrar varför, just nu känns det som om jag faktiskt inte tycker om den. Beror det på att jag ”måste” använda Noilly Prat i stället för Marezzo (som må beställas till systembutiken i Norrtälje)? Köper inte längre Beefeater gin, även om Pernod inte säljer till Ryssland. Eller så börjar jag helt enkelt tröttna. Vore inte fel.

Har brutit sparrisen för att senare snabbt koka den i lättsaltat vatten med en nypa socker. Köttet tempererar sig på fat på diskbänken, ser närmast klarrött ut – etiketten säger att ryggbiffen marinerats i minst 21 dagar, undrar i vad. Lidl´s Svea-kött brukar vara bra. Letade efter deras entrecôte, men den fanns inte idag. Potatisportionen får värmas i ugnen, tror inte den blir ätbar om jag lägger den i mikron… Spanskt rödvin till, dugligt och kostar bara 79 kr, Hacienda el Espino, Garnacha tintorera, organiskt.

Drar upp elementet i köket en aning, 17 grader är för kallt när jag mest sitter still. Raggsockor på fötterna. Blomjorden ligger kvar i bilen. I morgon ska jag ta upp lämpliga krukor från källaren, tror jag nu åtminstone. Någon valborgsbrasa bryr jag mig inte om att leta på. Och inte blir det någon demonstration den första maj heller.

Mat och dryck tycks vara det mest dramatiska som inträffar i mitt liv just nu. Det vill inte säga mycket. Jag tror inte jag saknar drama, men jag saknar att känna mig helt levande, glad och nyfiken på framtiden. Är lite matt och dammig för närvarande. Kan inte ens dansa för mig själv, mitt knä tillåter inte den sortens övningar. Blir lätt gnällig, den som inte orkar med det kan sluta läsa här. Och ta igen sig några dagar.

Vad skulle fylla min tillvaro med energi? Input som det så vackert heter även på svenska idag, inflöde av händelser, människor, ord, skönhet, ostron, och ostron igen. Börjar bli bråttom att konsumera säsongens sista, i månaden april. Tänkte inte så långt när jag var i butiken senast. Över sommaren ska ostron göra annat än konsumeras av oss människor.

Måste det vara tråkigt och ensamt att bli/vara gammal? För vi är många, gamla, uttråkade och ensamma. En del av oss bor fortfarande ”hemma” och klarar vardagens sysslor på egen hand. Andra lever i boenden av varierande kvalitet, ibland underhålls man av sång och musik (vare sig man vill eller inte), ibland ligger man kvar i sin säng utan ombyte av blöjor och sängkläder. Vill inte varken det ena eller andra. Vill inte tvingas bo kvar ”hemma” trots att jag kanske inte klarar det vardagliga. Vill inte förvaras på ett urinstinkande boende, där den personal som orkar fortsätta jobba där gör så gott de kan, men inte hinner. Vill leva ett gott liv så länge det är möjligt – men hur ska det gå till? Syrrorna står i kö till något i Uppsala, som de menar är ett gott alternativ. Finns sådant även i Norrtälje, eller måste jag flytta till Danmark –  och får jag det? Att emigrera till Danmark känns sådär.

Än har demensen inte fått mig i sitt grepp. Erfarenhet säger mig att det kan gå fort utför… Vill inte att mina barn ska ge upp sina liv för min skull. Men när jag faktiskt inser hur gammal jag är, börjar det bli bråttom – inte enbart att äta ostron.