Första maj 2023 – kallt, halvmulet, lär ska regna senare idag. Planerar torsk med äggsås till middag. Har planterat slut på jorden jag köpte häromdagen, behöver skaffa mera. Ytterligare en nyköpt pelargon behöver större kruka. Städat bort jorden från köksgolvet, för kallt att stå ute.

Plockat ihop några böcker och tavlor att ta till sopstationen och Stadsmissionens containrar. Får ta det i omgångar, vill inte skrämma gubbarna.

Klockan är bara halv två, och jag vet inte hur jag ska få tiden att gå, få mig att stå ut medan tiden går. Fast det gör jag ju förstås, har gjort förr – skriver meningslösheter, läser dito, byter bok till någon som en kort stund verkar gå att läsa, byter igen. Hårdkokar ägg till torskens sås senare, plockar fram det som kallas ”färskpotatis” från Egypten (och är riktigt bra), undrar hur jag ska få en avocado att passa ihop med resten…

Tar på mig ulltofflorna igen, de som jag för någon vecka sedan förpassade till garderoben. Trodde det skulle räcka med flipflops. Det gör det inte. Eldar i vedspisen, med klent resultat. Vill inte dra på elementen mera, det blir för varmt under blommorna.

Noterar att syrenhäcken börjar bli grön, att vitlöken växer i odlingspallen, att persiljan jag satte dit för ett par dagar sedan tycks fortsätta sitt liv. En köpt och färdigklippt persiljekruka. Kanske tar den sig. Ser att odlare talar om hur man ska lyckas med dill, har aldrig klarat det och tänker nog inte försöka nu. Vissa begränsningar bör även jag beakta.

En vän undrar på Facebook hur jag ska välkomna sköna maj – inte säger jag. Maj är så här långt inte särskilt skön, verkar inte bli det heller de närmaste dagarna. Demonstrerar gör jag inte, sjunger inte heller. Så jag får väl invänta det sköna, som kommer så småningom.

Åtminstone här i Sverige, för oss som är svenskfödda.

Asylsökande ska förpassas till ”förvar” i Norrland, i Ukraina och Ryssland dör människor i krig, som i Sudan, som på Haiti (även om det inte kallas krig). Människors universella grymhet fortgår, i alla tider. Vi, som en gång trodde att det inte skulle krigas mera, hade fel. Det krig som pågår i Sverige är mera subtilt, en regeringsstödd nermontering av det som brukade kallas folkhem/allas lika värde/trygghet/bra vård och omsorg/bra skolor etcetera.

Känns nästan bra att inte behöva vara med så himla länge till – fast än ger jag inte upp. Det är val igen om några år, kanske har allt då blivit så dåligt att tillräckligt många tänker om.